Rösta gärna på Julklappssäcken 2019 – HÄR!!!
Hej.
Hör ni, jag har funderat på en sak som jag ofta märker i bloggvärlden. Även i verkliga livet att människor ska säga hejdå innan det är slut. Varför gör vi så egentligen?
Varför säga hejdå innan det är slut?
Jag fattar liksom inte grejen med att säga och skriva hejdå november eller säga tack för denna tiden när det inte ÄR slut ännu. Varför gör vi så?
En grej som en annan bloggvän nämnde när vi pratade om detta var att bloggare skriver hejdå inlägg i brist på annat. De saknar helt enkelt något att säga så de lägger ut hejdå inlägget flera dagar och veckor innan. Säger som Molly Sandén ”Det bästa kanske inte hänt än”.
Eller som kollegor som kanske ska sluta eller åka bort vad vet jag ska säga hejdå flera gånger innan det faktiskt är hejdå sista dagen innan. Varför ska man dra ut på hejdå så mycket egentligen? Alla vet ju att en ska sluta och det är såklart känslosamt och kanske många gånger sorgligt att parhästar delas på men hejdå säger man en gång.
Alla de föräldrar som ska lämna barn på förskolan som inte kan eller förmår att lämna barnen. De som står och ska säga hejdå tretton gången och barnet gråter mer och mer innan en förskollärare går in och förklarar att denna processen inte är bra för barnet. Säg hejdå en gång och sedan går du. Ni anar inte men vid flera möten får vi förskollärare ha lämna skolor med föräldrar. ”Så här gör du lämningen smidigast för ditt barn”. Varför ska föräldrar dra ut på lämningarna ? Jo för att de själva mår dåligt över att de behöver lämna och till sina sysselsättningar. Föräldrarnas känslor och sinnesstämningar för att lämna ifrån sig sina barn signalerar att ni ska jag bli ledsen för det ser och mörker jag att mamma och pappa blir. Föräldrar som är lugna och signalerar att ni säger vi hejdå sedan ses vi eftermiddag och leker vidare med legot hemma får och har oftast lättare att lämna.
Konsten att säga hejdå.
En av anledningarna till varför det är jobbigt att säga hejdå kan vara att det är jobbigt med förändringar. Man kan ha svårt att släppa gammalt och se nytt. Att säga hejdå till nära och kära som lämnat jordelivet är en annan sak tycker jag då sorg blir inblandat.
Många gånger är ett hejdå förknippat med en saknad som kommer infinna sig. Man kommer längta och sakna den tiden som var. Bara för man säger hejdå betyder det inte alltid att den relationen eller vänskapen försvinner utan att den tar en annan vändning med nya spännande erfarenheter att uppleva tillsammans. Konsten att säga hejdå behöver inte betyda att bara för att Karin nu byter arbetsplats kommer vi aldrig mera ses. Vi behöver öva oss i att se ett hejdå som en förlängning på det som varit som nya kapitel istället för avslut och aldrig mera.
”Det bästa kanske inte hänt än”.
För att återigen komma tillbaka till Mollys ord ”Det bästa kanske inte hänt än” sluta säg hejdå innan det som fortfarande är – är slut. När den dagen kommer tacka för november även om den månaden var piss dålig. Tacka för den tiden du hade med finaste kollegan Karin. Öppna istället dörren och ta emot en ny månad med öppna armar och en ny spännande relation med Karin som vän istället för kollega.
Tack för ett bra inlägg.
Det är verkligen sant och varför ska det vara så svårt att säga hej då i bland.
Det får mig verkligen att tänka och du har så rätt i att det bästa har inte hänt ännu. Vad händer då om vi redan stängt dörren, kan vi inte uppleva det bästa då?
När Karim va 5 månader gick min mamma bort och innan Karim blev 1 och man sa hejdå till honom så grina han men sa man på återseende så va det lugnt varför han gjorde så vet inte jag men även idag om man säger hejdå blir han ledsen och tror man inte kommer tillbaka
Tragiskt med din mamma. Men sonen kan inte ha minne från 5 månaders ålder av ordet hejdå. Det han kan minnas är ert tonfall och att ni vuxna förmedlat att hejdå är ledsamt. Som litet barn blir man ledsen när föräldrar eller associationspersoner blir ledsna man känner av stämningar och känslor hos dem. Föräldrar måste förstå att korta hejdå vid lämning är lättast för barn än vuxna som ska dra ut på det och signalerar att nu får du tråkigt, nu är jag som vuxen ledsen. Vid de allra flesta lämningar blir barnen ledsna för att de påverkas av föräldrarnas känslor samt att de ännu inte känner sig tillfreds med att vara på t.ex förskola, hos farmor, pappa. Det jag vill säga är att sonen har fått frasen hejdå med signaler från er vuxna att då ska man bli ledsen för det märker jag att mor och far blir. Nu blev det mkt förskollärare tankar men det är sanningen.
Välskrivet inlägg! Och känner igen det där med föräldern och barnet på förskolan – hur många gånger har man inte varit med om det och hur jobbigt det blir för alla parter?! Jobbigt att säga hejdå till något men det blir ju bara mer jobbigt ju mer man ska göra det!
håller helt klart med dig, att säga hej då är lite dramtiskt laddat tycker jag i vardagen liksom. jag föredrar att säga vi ses eller hörs när man säger hej då. Och tex om en föränding skre planera något nytt sätt att hålla kontakten och planera nya saker tillsammans. tex när ja skriver en måndassammanfatting i bloggen som ja gör ibland, tänker jag precis så jag vill aldrig skriva den innan månaden är slut, även om det bara är en dag kvar kan det ju vara den bästa dagen vem vet liksom <3
Håller med dig. Jag gillar inte ordet hejdå. Varje gång jag besöker min farmors grav,brukar jag gå därifrån utan att säga hejdå. Jag vet att hon är med oss överallt. Jag har också sett att en del bloggare skriver såna inlägg. Hoppas allt är bra med dig! Kram
Tänkvärt! Jag har nog aldrig riktigt reflekterat över just det, att säga hej då innan det är verkligen är hej då. Undrar om jag gör det…. Jag vet dock att jag alltid har haft väldigt svårt för just ”Hej då” och avslut av olika slag. Kan nog dels ha att göra med saknad, men också rädslan för förändring och att inte veta vad som kommer. Men jag tränar på att vara mer nyfiken och mindre rädd ☺️ ”Det bästa kanske inte hänt än”
Kram
Ja du jag håller med dig, det är ibland lite drama över det hela, som detta när folk säger de ska sluta blogga sedan slutar de ej blogga, vet ej grejen med det
Så bra inlägg, ser många som gör så som du beskriver i förskolan. Själv säger jag hejdå, vi ses sen… Sen går jag. Aldrig varit några problem. Ibland kommer han springandes och ber om en kram till eller puss och vill vinka i fönstret men typ aldrig ledsen. (ska aldrig säga aldrig) 🥰
Vilket bra inlägg, jag kan ha lite svårt för att säga just hejdå för att jag är rädd att aldrig mer ses men du har även rätt i att det även kan öppna upp saker. Så försöker jag tänka 🙂
Här hemma säger vi alltid hejdå te om jag går ut med hunden även om de bara är 10 min så är de hejdå. På dagis så pussar vi eller kramar ENDAST om våra barn vill ha de. Men de händer även att vi säger hejdå för barnen gå in och leker sen pratar vi med pedagogerna. Om våra barn kommer till oss igen så säger vi hejdå och sen går vi. För mig är de jobbigare att lämna när barnen gråter.
Förstår ju vad du menar i det hör men tex att jag lägger ut MIT ör november inlägg tidigare har med o göra att jag vet att det inte kommer hända så mkt mer . Oftast har jag mina dagar planerade . Alla är olika 🙂