Jag kan inte komma – Jag har frontalkrockat!!!

Hej.

Bilderna i inlägget kommer från julbelysningen som lyser upp vackra Stockholm. De passar faktiskt ganska bra – Ljus som lyser över våra kära och nära.

———————————–

Tiden stannade några sekunder igår eftermiddag. Dottern var i vanlig ordning inne och tränade simhopp och jag satt ute på bänkarna och väntade. Vi hade varit i stan och kikat på julbelysningen och myst en stund innan det var dags för Tildas träning. Marcel skulle komma in till Eriksdalsbadet och hämta oss. Plötsligt ringde Marre och säger – Jag kan inte komma och hämta er. Jag har frontalkrockat!!!

Ett tusen ett  – ett tusen två…

Tiden stannade och mitt hjärtat slog minst tre dubbla slag. En bil på Huddingevägen kom helt plötsligt över i Marcels körbana. Marre hann tänka – Vad faan händer? Nu dör jag! Och försöka veja ut i vägbanan innan det smällde på 70 väg.

Kvinnan i andra bilen med två småbarn i bilen hade somnat vid ratten. Alltså hur i hela världen kan man somna på en smal väg utan vägren som det inte är vid den delen av vägen med två barn i bilen?

För mig finns bara tre alternativ eftersom det inte var ett sjukdomsfall antingen påverkad av alkohol, narkotika eller tagit medicin som man inte bör köra bil på. Hur som helst så himla oansvarig. Först och främst för sina egna medpassagerare som säkert var hennes egna barn. Men samtidigt också en trafikfara för alla andra trafikanter.

Tack änglarna som vakade över min Marcel.

Enligt trafikverket är det 50% chans att klara en frontalkrock i den hastigheten om man bär bälte och sitter i en bra bil vilket Marre gjorde. För att redan nu klargöra att Marcel inte har gjort något fel kan jag poängtera. Att enligt både polis och räddningstjänst hade Marre ingen som helst chans att undvika denna krock när mötande bil somnat och kom över mot hans bil. Ja kvinnan har erkänt för både övriga personer vid krocken, Marcel och all personal på plats att hon somnat vid ratten.

Tack även till Tony.

Marcel hade en tur i oturen om man kan säga så. Några bilar bakom honom och den person som ringde 112 var en av hans bästa vänners pappa Tony. Vilket Marcel tyckte var väldigt skönt att se ett välkänt ansikte när en sådan här händelse inträffar. Tack Tony för att du var där precis i rätt tid.

Obeskrivlig känsla som inte gillas.

Känslan av att inte vara på plats eller att direkt bara kunna kasta sig i bilen och åka till Tullinge där olyckan hände var allt annat än skön. En dotter som tränar, en stor son som inte har mobiltäckning i sitt bilgarage och R som är i Älmhult hela månaden ogillades skarpt. Hur som helst så kom Marre hem med poliserna och vi möttes hemma.

Hur gick det med Marcel?

Marre fick senare igår kväll ont i nacken. En handen är sönderslagen då den åkte upp i rutan. Även andra handen har skrapmärken. Sent igår kväll åkte vi in till akuten där det som alltid tar år och dar. Efter CT röntgen såg nacken bra ut man får vänta och se när allt lagt sig. Handen är ompysslad och inget skadat men duktigt svullen. Skulle nacken få ytterligare problem efter några veckor får den kollas upp ytterligare.

Tiden stannade och mitt hjärtat slog minst tre dubbla slag.

♥ TACK ♥