Motståndet håller känslan igång

Hej

Jisses vad mina ögon går i kors fast jag egentligen inte alls är trött. Hur går det ihop egentligen? Jag läste ett så klokt inlägg av Karin Tydén min mindhacker på insta idag. Alla som bär på negativa känslor vill att de ska försvinna. Snabbaste vägen är att släppa önskan att inte ha/uppleva känslan. Det är själva motståndet som håller känslan igång. Tänker att det faktiskt kan vara så även när vi mår dåligt psykiskt över något eller lider av stressrelaterade problem och sjukdomar. Att ju mera vi intensivt jobbar för att just slippa ha ångest, värk eller vara utmattade ju mera finns problemen kvar. Just för att vi indirekt matar dem med vårt motstånd.

Motståndet håller känslan igång

Enligt Karin Tydén är lösningen ””att släppa taget involverar att bli medveten om känslan, låta den komma upp, stanna med den och låta den ha sin naturliga gång, UTAN att vilja göra det annorlunda eller göra något över huvud taget”.

Visst är det så att först när vi vågar acceptera, se och känna vad som skaver och oroar våra själar kan vi läka. Vi måste låta det som skaver, gör ont, oroar oss och får oss att må dåligt finnas. Vi måste helt enkelt våga ramla omkull rasa ihop för att kunna resa oss och gå mot nya friska mål i livet.

Sedan är det bara det problemet att vi är så många som inte vågar eller är rädda för att rasa eller falla, förlora, visa oss svaga. Så vi biter ihop lite till och går vidare tills det tar tvärstopp. Glöm aldrig bort att de oftast är de som är modigaste och vågar vara svaga som är de starkaste.

Just idag var jag stark

Först idag vågade jag mig tillbaka till gymmet efter dagar med hemsk träningsvärk efter rullmassagen. Visst milen i benen två dagar i rad har jag fixat sedan dess men gymmet är något annat. Löpningen kändes bra idag vilket var skönt. På kvällen gav jag mig ut på en kvällsrunda igen. Alltså det är så skönt att sätta lurarna i öronen och bara gå ute när mörkret fallit. Mysigt och så frisk och skön luft.

 

4 thoughts on “Motståndet håller känslan igång

Add yours

  1. Det är så sant. Tyvärr funderar inte alltid dagens samhälle så att man får den möjligheten. Klappa ihop och komma tillbaka. Känner själv den där stressen över att jag måste må bra, måste gå ner i vikt, Måste vara duktig på jobbet, måste hålla ihop släkten. Just nu är det just det jag jobbar med. Acceptera, och gå vidare, men på jobbet är det så svårt att släppa sitt mående. Står upp och sover nästan och ändå måste jag prestera.

  2. Låter klokt, men frågan är bara hur man ”släpper” på alla känslorna och låter dem ha sin gång. Det finns ju säkert ett inbyggt motstånd och hur gör man för att släppa spärrarna?

  3. Jag är nog rätt bra på att både släppa känslor och visa mej svag. Problemet är ju när stressen byggs på av yttre omständigheter som man inte rår på. För två veckor sedan löstes en av alla gigantiska knutar upp, en knut som varit i tre år. Jag är otroligt lättad, men kroppen har inte fattat det än tror jag, utan är fortfarande i någon slags beredskap. Hoppas det blir bättre snart.

Kommentera

Up ↑

%d bloggare gillar detta: