Godmorgon
Idag är det ingen vanlig dag för det är Marcels födelsedag vilken vi ska fira i eftermiddag. Grattis älskade unge och allt det där men det blir i ett eget inlägg för detta är tänkt som back to yesterday. Kan ni tänka er att jag sprang igen? Det är nästan så jag fortfarande inte fattar att jag faktiskt gjorde det. Stoltare än jag över mig själv fick man leta efter igår alltså.
Jag sprang igen
Jag har sagt det så länge nu att jag så gärna skulle vilja komma tillbaka till det jogga flowet som jag hade förr innan knäet fick sin operation. Varje gång jag ser människor som är ute och joggar eller springer har jag känt en liten avundsjuka. För jag så gärna själv skulle vilja vara där och vara en joggare. Så igår när det nästan var tomt på tjejavdelningen på gymmet hände det. Jag klev upp på löpbandet och joggade i nästan 2 km. Det är nästan så jag knappt kan tro det själv men jag gjorde det.
Nu har jag fått mersmak och hoppas att jag bevisade för mig själv att ingenting är omöjligt om jag tar det i min egna lilla takt utan måsten mål och krav. Heja mig alltså.
Längtade ut hela dagen
Igår blev det en dag full med fixande åt och på alla håll och kanter. Visst behövs de dagarna men när det blir för mycket längtar jag bara ut. Så blev det igår men det blev inte någon längre runda ute då regnet och åskan stod som spö i backen och härjade loss.
Idag måste jag komma ut på en tur innan vi ska kalasa här hemma. Springet i benen kryper på mig när livet blir för stillastående. Myror i brallan kanske men bubblig på livet har jag lärt mig att problemet är eller heter.
Bra jobbat! Jag känner som du, vill springa och vara en ”sån där som springer”. Jag var ju en sån för inte så himla länge sen… men sen blev operation av knä och en massa annat trassel. Nu ska jag bara klara av ett par operationer och gå ner lite i vikt, sen ska jag också springa!
Var härligt att du börjat hitta tillbaka till löpningen! Du som går så mycket kan kanske behöva lite variation. Det är ju så smidigt att kunna springa bara man har ett par bra skor.