Hej
Imorse var jag pigg som en mört eller vad man nu säger. Egoboost och Vintervikens Trädgårdsförening. Så jag drog iväg över en timme innan jobbet på Vintervikens trädgård började. Min plan var att gå längs bryggan i Gröndal och förbi gamla hemmastället för galet många år sedan nu.
Egoboost och Vintervikens Trädgårdsförening
Varför blir man alltid lika skraj varje gång det är biljettkontroll när man åker kommunalt? Fast man vet med sig att man har giltig biljett och är safe så åker pulsen upp.
Längs hela bryggan i Gröndal
Gröndal är allt bra fint alltså eller så är det så enkelt att bryggrundan har en kär plats i mitt lilla hjärta då jag gick där typ dagligen då William var liten knatte. För något år sedan var jag Wille och Tilda där för att kika på solnedgången.
Bryggan var helt lugnt att gå på däremot att gå upp för trappan till Sjöbjörnsvägen vid Ormbergets badplats var snorhalt. Alltså när jag gått upp halvvägs ångrade jag mig för det var nästintill omöjligt att ta mig upp. Dagens hemlis…jag kröp upp den sista biten för jag hade bokstavligt slagit ihjäl mig om jag halkat i den isiga låtsas trappan.
Lilla Essingen var förr en dröm för mig och ska jag vara ärlig så hade jag så gärna flyttat in där även idag. Vatten överallt och närheten till riktiga stan drar fortfarande lite.
Gamla muren och buskarna är kvar
När jag var uppe vid höjden i Gröndal gick jag bort och förbi vårt gamla hem när William var liten. Uteplatsen var delvis sig lik. Muren av gatstenar som vi byggde var kvar lika så buskar och hyllor som vi satte upp. Ena rosbusken om det nu är samma hade växt sig gigantisk och även lilla gången i häcken ut till sandlådan var kvar. Lite roligt att det som jag skapade när jag var höggravid med William 1999 fortfarande lever.
Tillbaka till Vintervikens Trädgårdsförening igen
I höstas vintras var jag med och jobbade lite på Vinterviken men fick pausa det då jag hade gruppterapin samma dag. Men nu är jag tillbaka igen vilket jag är så glad för. Vi har planterat om massor och fixat i ena växthuset idag. Så galet roligt och lika god fika som förr.
Kan man få lock för örat hur som helst
På tunnelbanan hem fick jag ett konstigt lock för ena örat. Det är jätte obehagligt och kluckar nästan. Väl hemma i soffan börjar jag få ont i halsen och småfryser. Jag säger definitivt nej till att bli sjuk denna helgen…
Gott att ha fina områden omkring sig. Kul att titta till sitt gamla hem och se vad som finns kvar man själv skapat. Alltid lika spännande och på samma gång konstigt.
Kram Kajsa
Tycker att det är så roligt att du promenerar på en massa olika ställen! Själv tycker jag att jag ofta hamnar på ungefär samma ställen, kanske för att jag främst promenerar med hunden och väljer ställen utifrån det.
Håller tummarna att du inte blir krasslig!
Ha eller hur? Man blir så nervös för inbillar sig att kortet gått ut, att telefonen lägger av, eller ja vad som helst då en kontrollant kommer. Detta trots att man vet att allt är helt ok. Gillar vintern, men halkan kan man vara utan. Mysigt med lite egentid innan jobb. Brukar få till det på gymmet förutom igår då jag kommer inspringande med andan i halsen.
Visst är det kul att gå förbi gamla ställen man bott på. Jag har flyttat runt rätt mycket så finns många ställen att besöka. Ett hus är tyvärr rivet, fick ge vika för en supermarket och ett är numera ödehus, jag och maken var sista gästerna i det. Men kul att det ännu finns spår av er vid lägenheten