Tack men nej tack

Hej

Alltså vilket underbart väder vi har i Stockholm idag. Solen verkligen strålar från en klarblå himmel. Jag tänker ge mig ut i solen på en runda fast jag känner mig lite småförkyld. Man är ju liksom bara tvungen att ta emot solen och ljuset känner jag. Tack men nej tack. Jag hade en riktigt bra reflektionsrunda igår. Ni vet när bitar som man kanske klurat på faller på plats.

Tack men nej tack

Allt i livet kan vi inte påverka själva men mycket går faktiskt. Ofta målar vi in oss själva i hörn med hänsyn och omtanke för vad andra skulle tycka tänka och önska. Vi blir helt enkelt förlängningar av andras önskar, drömmar och mål. Vilket är gränslöst gentemot oss själva.

Olika personligheter har olika tendenser för att köra över sig själva och vara utan gränser för sig själva. Konstigt egentligen för dessa livräddande personer som jag då står ofta upp för och sätter gränser runt andra för att skydda dem. Men sällan sig själva.

Kanske, få fundera på och om 

Är alla fraser där vi pausar våra svar eller ännu inte vågar eller kan säga stopp eller nej. Många gånger försöker vi förhala svar till andra som vi egentligen redan har. Varför då kan man fråga sig? Jag tänker lite så här alla gånger vi svara någon kanske, jag får fundera på det eller om jag förhandlar vi med våra egna känslor för att behaga eller kanske rent av vara snälla mot den som svaret får.

Varför nöjer vi oss eller förhandlar med oss själva för att få ett B när vi alla egentligen strävar och önskar oss A? Den karamellen sög jag på under gårdagens lilla runda.

Kan alla inte få A

Jodå jag tror faktiskt att vi alla kan få A utifrån våra egna kriterier såklart. Vad vill, önskar, behöver, drömmer och tycker jag om? Vad gillar jag inte? Det är här vi förlorar oss själva. För alla kan lätt berätta för andra och sig själva vad vi behöver, gillar och tycker om och så vidare. Men så fort vi ska börja säga vad vi inte gillar, tycker om, behöver och inte alls vill börjar vi många gånger förhandla med oss själva.

Självklart handlar livet om att ge och ta men steget från att deala till att köra över sig själv är nålfin. När vi börjar sänka oss med att jobbet är bra och jag trivs men och sedan kommer en lång rad med saker vi inte gillar. Men när någon säger till oss varför byter du inte om det är så ändra vi snabbt tillbaka till att det är okej i alla fall.

Eller när du drömt om att åka på fjällvandring och ditt sällskap vill ändra resmålet till att åka till västkusten och dyka. Först planerades högt och lågt inför fjällvandringen men när bokningen ska ske ändras planen i ena änden till att bli en dykresa. Visst kanske nästa resa blir en fjällvandring och om du åker med och dyker fast du inte alls är där varken i tanken eller känslan har du kört över dig fullständigt. Gränserna fanns inte du blev överkörd.

Vetskapen att du inte försvarar dig och tar hand om dig göder ditt självförakt. Det blir ett självförakt som hånfullt säger att du inte har rätt att ha gränser. 

Stopp nej eller jag återkommer

Vet du inte vad du tänker, känner eller vill just där och då säg stopp, nej eller jag återkommer med svar sedan lämnar ni det ämnet för en stund. Det finns så många ord som borde vara banlysta när man pratar med sig själv och sitt inre.

Kanske, jag vet inte, om jag bara, vänta, men, ska bara, då listan kan ni fylla på själva.

Vi behöver kärlek, gränser och viljekraft!

Rösten inom dig som kan säga: ”hit men inte längre! 

Michael Larsen