Hej
Jag sitter fortfarande kvar i sängen och dricker redan dagens andra kopp java. Hade ni en bra fredag? Min fredag var all over the place på precis alla plan. Jag körde både över, under och genom mig själv både från alla håll tio gånger om. Känslan att bli inkastad i torktumlare efter torktumlare var inte skönt. En sak som jag lärde mig igår av min kloka vän var att svaren kommer på vägen. Vägen kan däremot har flera krokar och hinder som jag behöver ta mig över, under och genom.
Svaren kommer på vägen
Jag vaknade upp med ett illamående på tok för tidigt. Ska jag vara ärlig sov jag inte många timmar. Hjärnan hade allt för många tankar och känslor att försöka reda i. För att kicka igång mig lite extra smet jag in och köpte med mig en kaffe. Pigg och alert var det som jag verkligen behövde på dagens skapande och målerigrupp. Utåt sett gick det galant med gruppen men inombords var det kaos.
Så nära men samtidigt så långt ifrån
Igår var en dag som var knepig och svår för mig. Barnens farfars begravning stod på deras agenda. Liten har tyckt det varit knepigt med tanke av olika orsaker. Att stå vid sidan om och peppa, trösta och bara vara tryggheten i livet har varit svårt. Så när klockan närmade sig begravningen stod illamåendet mig återigen i halsen. Att dessutom vara medial är inte alltid en skön känsla. Under den begravning jag var på senast fick jag vara med om att möta och lyssna på tankar från den avlidne. Den känslan var överväldigande och som alltid lite skrämmande på ett fint sätt.
En halv mening som inte var svår tolkad fick jag till mig igår när jag satt med mitt måleri. Samtidigt som podden i mina lurar plötsligt pausade eller växlade över till och spelade en låt som sa allt. Underlig känsla och lite skrämmande men fin.
Himlen runt hörnet
Jag var snabb att hoppa in i bilen och åka vidare mot lunchen som jag blivit lovad. Då brast det för mig det var för mycket tankar och känslor från alla håll. Jag kände mig som en alkis eller vad vet jag när jag öppnade bildörren och kräktes. Pinsamt värre eller tur att vad vet jag… Hur som haver lunchen var bra. Väl hemma blev det en runda för att få andas en stund innan jag tokslocknade.
Från det ena till det andra
På kvällen åkte jag in mot stan för en kvällsfika i Gamla Stan. Svinkallt men alltid lika magisk i de gamla kvarteren. Att landa i soffan hemma med Tilda på kvällen var precis vad jag behövde.
Vad vill jag ha?
Vad vill jag känna idag?
Vilken dag det blev. Så tydliga tecken får aldrig jag, och på sätt och vis är jag glad för det. Stå bredvid vid sådana tillfällen är så jobbigt, speciellt då man egentligen vill vara med. Tankarna går direkt till covidtiderna och begränsningarna på begravningarna. Den känslan att sitta i en bil, regnet forsar utanför och se en dålig livestreaming. Däremot kunde jag vara med vid gravsättningen. Hoppas att känslorna lugnar ner så pass att du kan hantera det utan att bli allt för tömd på energi. Kramar
Alltid jobbigt med begravningar oavsett av vilket skäl man är där, hoppas att det blir lugnare snart
Usch vilken jobbig dag med tydliga tecken. Förstår att du kände dig mörbultad. Alltid jobbigt med begravningar.
Hoppas att känslorna landar lite snart.
Det var verkligen en lång dag med många känslor. Hoppas du får ro på känslorna och att du mår bättre 🙂 Kram