Hej
Förr i tiden var jag aldrig den som höll käften. Snarare den som mamma skulle säga blarrade för mycket. Men det var då det för 100 år sedan känns det som. Men säg något då. Nu är jag den som kniper käft och blir tyst som en mus om natten. Om det är en bra taktik vet nog bara Gud fader där ovan molnen men så funkar jag nu.
Men säg något då
Jag får ofta höra att jag måste säga något. Men jag undviker helst både för min egen skull och andras. Vill inte stöta mig med någon så jag förhåller mig tyst. Lika gärna kan jag låta bli att säga något för att jag inte vet eller helt enkelt inte vill förmedla vad jag står, tycker, tänker eller gör.
Du har blivit så hemlig har jag fått höra av nära. Egentligen skulle jag vilja svara att hemlig det har jag varit i många många år. Kanske blir man det med åren. Det kanske till och med är en vuxengrej att vara lite hemlig. Då får jag som svar att kanske det men då svarade du i alla fall i glada toner. Svarade skulle man kanske kunna säga. Jag själv kallar det för att jag målade fram ett svar som jag tyckte var passande för att inte sticka ut eller säga något av värde i vissa lägen.
Hemlig eller avslöja allt
För många tror jag att det är en balansgång vad vi vill förmedla och hur ärliga vi kan och vill vara. Till vem, för vem och åt vem ska vi säga något. Där kom den igen min gamla slagdänga. Jag har klurat hela morgonen på denna faktiskt efter att jag satt inatt på balkongen och pratade med en vän om varför jag blivit så hemlig och tyst.
Hemlig känner jag mig inte men det är klart att jag kanske är det mot andra som jag inte finner ett värde i att prata vitt och brett med. Tyst ja jag är tyst utåt men inombords bubblar jag på alla plan. Bokens texter rullar på och jag pratar på i massor med nära och kära så pratar gör jag. Men kanske inte med gemeneman i dagsläget.
Syftet med att behöva säga något
Självklart för att få sin röst hörd. Att få tala om vad vi önskar, tänker och känner är grundläggande behov vi alla har. En mänskilig rättighet att beakta. Hur vi än vrider och vänder oss så måste syftet med att säga något vara för vår egen skull. För att vi ska få det glaset vatten, leka med den kompisen, säga att vi är glada för att solen skiner eller berätta att kollegan var ett rövhåll på jobbet idag till chefen. När detta landar i knäet på mig handlar säg något om att få upprättelse eller kanske mera att få vara den riktiga jag. Jag som tycker, tänker, känner och säger vad jag viill för att jag vill det.
Hua hua men jag tror att jag klurade ut även denna – Men säg något då..
Jag har alltid varit den som har sagt något, jag har aldrig hållit tyst men mina åsikter eller tankar. Jag har tagit plats. Men så träffade jag min man och sen träffade jag mannens släkt. Där får man bara prata om man håller med dem och helst ska jag som yngre kvinna inte säga något alls. Jag tog striderna i början men sen orkade jag inte med allt dömande så jag blev tyst. Nu har jag dock ingen kontakt med mannens sida, knappt han heller. Så nu är jag tillbaka till att vara mig själv och ta plats. Jag ber ingen om ursäkt! Men jag tar inte samma plats nu som när jag var ung så det ligger kanske lite i att åldern påverkar.
Jag tänker mer Inna jag öppnat munnen i bland är det bra att inte säga något alls vid vissa tillfälen ♥️
Får också höra att jag är hemlig och inte säger något, men det finns väldigt många som inte vill lyssna också. De klarar inte av det man har att säga och då är det lättare att vara tyst. Det viktiga är att man kan prata med någon och slipper bära allt jobbigt på insidan. Stor kram till dig <3
Jag känner igen mig lite faktiskt i det du skriver, jag har nog blivit mer tyst jag med. Men jag tror att det beror på att jag kanske inte vill säga vad jag tycker för att det kanske inte gillas. Då kan jag ibland vara tyst. Eller så kan jag också måla fram ett svar 🙂
Jag har också blivit tystare. Lever mycket efter devisen ”pick your fights”, allt är inte värt att öppna munnen för helt enkelt.
Jag är också ganska tystlåten, ibland är det bättre att inte ta upp vissa saker eller stöta sig med vissa personer. Det tjänar ingenting till och då håller jag tyst. Säger hellre inget än att skönmålar fram ett svar.