Hej
” Du ska inte ropa hej förrän du är över bäcken”. Så säger både ordspråket och förnuftet. Men vem tusan har sagt att man inte kan strunta i dem och skrika när solen strålar och livet strömmar genom kroppen. Ronjas vårskrik var ett rop av glädje men det finns så många andra skrik runt omkring oss hela tiden. Vårskriket kom till sist. För mig har det nästan blivit en tradition att skrika in våren med ett “vårskrik”. Grejen var den i år att finna platsen och skrika på. Förr skrek jag alltid mitt ute i stora djupa Vinterskogen. Omringad av alla granar och tallar och ingen bebyggelse på nära håll.
Vårskriket kom till sist
Det var faktiskt tur att jag inte avr ensam ute på runda idag både för mig själv och de andra som befann sig i skogen. För ska jag vara ärlig så tror jag inte att folket häromkring och inte mitt sällskap heller för den delen skriker in våren. De måste helt klart läsa på sina Astrid Lindgren sagor.
Håll för öronen nu …. för nu kommer mitt vårskrik. Ja jag skrek det högsta jag vågade. Vilken befrielse det är att gasta loss och välkomna våren. Skriker ni in våren?
Kanske inte roligaste sällskapet
Att vara ute och gå med mig när kameran hänger runt halsen är nog inte roligast. För titt som tätt ska jag tydligen stanna eller så bara kliver jag plötsligt utan förvarning ut i leran vid Långsjön. Tydligen så såg jag någon som jag ville föreviga på ett bra sätt. Inte går det heller föra en bra diskussion med mig när bihanget kameran ska med. PS jag lovar och svär att tänka på det, fniss.
Roligt och roligt. Det är inte alltid som allt är roligt med varken mig eller er. Utan ibland får det vara som det är liksom.
Drömtårta som plåster på såren funkade
Vilken himla tur att drömtårta fungera som plåster på såren. Måste billigt erkänna att jag faktiskt kan vara riktigt grym på att baka. Kan det vara så att jag fått den talangen av min kära mor och farmor kanske?
Selfieskolan fortsättning
Jodå jag kämpar vidare med mina selfiebilder. Snart har jag nog lärt mig vart jag ska titta i spegeln. Det måste ju vara ett framsteg eller hur…Kanske får jag boka in mig på kurs hos fröken Ingrosso kanske…
Jag brukar inte skrika in våren, men jag förstår att det känns befriande på något vis! Jag är nog lite för hämmad bara… De flesta i min omgivning har nog vant sig vid att jag ska fota avigt och rätt 🙂 Barnen frågar ibland om de kan börja eller om jag ska fota maten/drycken först, ha ha – stackars barn!
Skrika in våren har jag inte gjort 😊 alltid bäst att gå själv då man har kameran med… Vill ju stanna överallt och fota…Har sagt det ett par dagar nu att den ska få följa med men inte blivit av. Selfies Ja,,, behöver nog en kurs i det också.
Förra året skrek vi in våren vid havet, i år har det liksom inte bli it av. Men gud vad det är befriande.
Kram Kajsa
Jag har aldrig skrikit in våren men det måste vara riktigt befriande att göra det! Haha, jag skulle också behöva gå en selfieskola – är urkass på att ta bilder på mig själv
För några år sedan tog jag en del selfies på mig men sedan så vet jag inte vad som hände. För nu gör jag det så sällan 🙂