Ut på tur aldrig sur

Hej

Jag börjar fundera på om jag börjar bli tantgammal på allvar. För bara några månader sedan kunde jag vara uppe hela nätterna och tog gärna sovmorgon. Nu däremot så spelar det liksom ingen roll när jag går och lägger mig för senaste tiden har jag vaknat klarvaken före tuppen. Ut på tur aldrig sur. Detta fick bli dagens motto när jag bestämde mig igår för att går en lång lång runda med ryggan på.

Ut på tur aldrig sur

Har ni tänkt på att ryggsäckar är lite förknippat med utflykt? Den känslan fick jag idag när jag fyllde min lilla guldbeige färgade ryggsäck med kameran, laddare, dricka och börsen. Ut på tur känslan infann sig så fort jag klev utanför dörren med ryggan på. En sak är helt klart säkert att det var himla smart med ryggsäcken så jag hade mera fria händer.

Första stoppet målet var Liljeholmen där jag skulle kika på en grej i deras kökstillbehörsbutik. Vet inte om man säger så men laga mat butik – jag tror att ni hänger med vad jag menar. Jag hittade ett riktigt fint påskägg inne på Indiska och tog även en cappucino innan jag travade vidare.

Trekanten, Vinterviken, Båtklubben mot Klubbensborg

Tyvärr så tog jag lite för lite kläder på mig så i skuggan småfrös jag lite. Men som tur var blev lite ett lunchstopp i solen med en god vän på Skultörens hus. Vi hade det rätt göttigt i solsolarna längs husväggen kan jag säga.

Jag var lite tidig så jag gick runt bland kolonilotterna och Vintervikens Trädgård innan lunch. Hör ni visst är det lite konstigt egentligen att man kan förknippa en plats så mycket med en maträtt, doft eller vad det nu kan vara. Vintervikens Trädsgårdscafé är hallonpaj för mig.

Som isar när det blir vår

När jag gick vidare efter  lunchen mådde jag himla bra. Livet är allt bra trots allt i det elände som spökar av och till. Jag säger som jag så ofta säger nu för tiden det lilla i det stora liksom. Äntligen kom jag ner till Mälaren som var målet för någon vecka sedan. Eller jag kom från andra hållet men vad spelar det för roll. Grejen med att höra bruset från vågorna som slår mot strandkanten är härligt.

Det var också en fin känsla att återuppleva flera av alla de platser som vi ofta var på när jag jobbade i Axelsberg / Örnsberg. Jag kom på mig själv att jag vid flera platser saknade Isil min gamla busiga kollega lite. Vi hade en del bus för oss när jag jobbade med henne och R på Uteprofil dagarna.

Tack för omtanken igen

När jag gick bland alla vackra villorna på Storsvängen i Mälarhöjden bara dök hjärtat upp igen. Ibland önskar jag att jag kunde se in i framtiden. Vad ska det bli av allting? Jag får känslan av att jag vill öppna nästa lucka i julkalendern fast jag vet att man inte får. Men jag skulle så så gärna vilja kika in bara lite en liten stund in i framtiden. Kanske bara för att veta vilket ben jag ska stå på och om jag tänker rätt.