Hej
Att livet är föränderligt blir kanske mest kännbart när något påverkar oss själsligt och känslomässigt. Jag fick en bok till mig igår som inte kunde bli klockrenare. ”Stå på dig – Annars gör någon annan det” av Stefan Ekberg. Än så länge har den varit en igenkännigsfaktor av hög rang. En sak är helt säker och det är att jag är någon annan nu. Det kostar på att vara snäll mot alla andra förutom sig själv.
Någon annan nu
Ta ett allvarligt snack med dina inre konflikter och farhågor. Lär dig att stå upp för dig själv så som du står upp för andra. Lättare sagt än gjort när jag hela livet haft svårt för att stå emot andra och stå upp för mig själv. Jaget jag liksom. Jag är inte den samma som jag var för ett eller två år sedan. Mycket har läkt och jag är mycket klokare idag som vågar försöka stå upp för mig själv. Även om jag har en bra bit kvar till egot vuxit på mig.
Jag har lärt mig att jag bitvis har varit gränslös. Nu övar jag mig på att sätta mina gränser som nästan varit utsuddade inom vissa områden. Jag ska bli nummer 1 på att vara jag och leva mitt liv igen.
Hur blir jag modig
Jag har funderat ett tag på hur man blir modig och nytänkande.Nyckeln till att bli och känna sig modig ska vara att våga möta sina egna rädslor. Vad är det värsta som skulle kunna hända. Åt vem, till vem och för vem – det gamla mantrat som aldrig som förr varit viktigt att uppmärksamma. Alla har vi olika preferenser om vad vi anser vara en modig person.
Mina fina där ute. Dags att fortsätta med dagens uppgifter för de gör sig liksom inte självt.
Spännande tankar. Modig har jag nog alltid varit, trots total avsaknad av självkänsla. Ganska konstigt faktiskt.
Det är bra med böcker som träffar rätt. När jag hittar böcker som är på det viset så kan jag inte läsa mer än ett eller två kapitel sen måste jag pausa och låta funderingarna snurra och till slut landa. Sen kan jag läsa igen.
Ska läsa på om boken du läser.
Det är så enkelt att säga att man ska sätta sig själv först – men så mycket svårare att realisera. Igår satte jag mig själv först när sonen frågade om jag var tvungen att gå på kören, om jag inte kunde stanna hemma. Då svarade jag att jag VILLE gå på kören, för det var bara för mig själv, ingen annan. Tror att han förstod, men det kändes faktiskt svårt att säga så. Och det var en sån banal sak…