Hej
Slicka röv är inget för mig. Jag och många med mig går inte på den längre. Vi är trötta på alla tycka synd om mig inlägg och döda inlägg. Slicka röv big no NO. Förr jobbade jag en del extra med att korrgiera och styra upp i relativt stora bloggar. Vilket var superkul men så kom livet emellan. Själv har jag ganska enkelt för att ordbajsa vilket långt ifrån många bloggare varken kan skulle jag tro eller gör.
Slicka röv big no NO
Självklart finns det intresse att läsa om sina favoriters liv och leverne. Glädje och sorgeämnen det är inte det jag menar. Däremot så har vi på tok för många som i stort sett dag ut och dag in skriver om sitt elände, sitt liv i negativ och jobbig bemärkelse. Eller till och med skriver ett dött inlägg om att de inte har varken tid, lust eller tycker det är kul att blogga längre. De funderar på att lägga ner så att säga.
Fine finns inte det intresset längre skriv det och ta en paus eller ge upp helt enkelt. Men att skriva för att leka busy doing nothing funkar inte för att tre dagar senare vara på igen. Och då köra på be om ursäkt svängen för sin frånvaro.
Finns inte lusten låt det vara så
Självklart har vi alla dagar då vi känner att jag har inget att komma med. Livet rullar på. Jag äter, sover bajsar, hämtar barn, jobbar och fiser som de flesta dagarna. För de flesta av oss. Vill vi skriva något trots att vi inte har en ända bild från dagen och inget särskilt hänt. Försök då hitta något som du tror att andra skulle vilja veta om dig, vad tänker du om …, skriv vad du känner. Ja ni är säkert med för varje inlägg vi gör behöver egentligen ha en story. Vi behöver förmedla något med inlägget/artikeln.
Har vi bara bilder från dagen visa dem då men skriv för guds skull en story kring dem. Annars dör inlägget om ni förvisso inte skulle dela en naken bild på kungen kanske.
Vad vill läsare läsa
Har ni klurat på den? Vad vill du själv läsa om? Vilka bloggar läser du och varför? Varför läser ni Maggan Graaf eller Englas showroom till exempel? Jo för att de inspirerar er. Ni tycker att de ger er något. Kanske tycker ni att Engla tipsar om supersnygga plagg och Graaf verkar leva ett underbart liv som ni gärna skulle vilja leva.
Vad vill jag komma frågar ni er säkert nu? Det gör jag faktiskt lite själv också. Jag ska försöka hålla samman poängen i slutet. Slicka röv big no NO. Det är faktiskt skit trist att läsa rövslickar inlägg och tyck synd om mig snälla. Nu har jag en snorkråka igen och tiden finns inte, barnen bråkar och jobbet är superkul. Är detta vad som hänt i livet senaste tiden? Då får vi allt anstränga oss lite extra för att hitta poängen som kan fånga läsaren med snorkråkan, tiden, bråket eller jobbet. Min poäng blir att sluta slicka röv och tycka synd om oss själva. Bekräfelse borde komma från positiva input istället för att gråta en skvätt så någon tycker synd om oss.
Kan inte annat än att hålla med dig. Det går att göra en spännande story om många saker som kan locka till läsning. Det gäller bara att ordbajsa en aning 😉 kram
Håller med dig! Är riktigt trött på tyck synd om mig-inlägg, visst att man kan få klaga av sig ibland men det finns en gräns😉
Den där är svår.. Märker att de sista åren i och med pandemin märker jag att många inlägg blivit mer enformiga. Händer ju inte så mycket 🙂 Som du säger, livet går upp och ner men visst är det negativa inlägg år efter år tröttnar även jag. Gillar vardagsinlägg och att man kan känna igen sig i dom.
Håller med dig , bättre att inte skriva om man inte har något att skriva om. Vad gör det om man missar en dag? Hellre det än att läsa om hur man är trött på att blogga och inte har någon lust.
Slicka röv, alltså jag älskar dina inlägg 🤣
Jag håller med dig i det stora hela. Visst är det ok om någon skriver ett ordbajsinlägg någon enstaka gång, men när det bara är den typen av inlägg får jag krupp. Det är baksidan av supportgrupper – man kan inte välja bort dem som inte skriver så att det tilltalar mig..
Jag håller med dig i det mesta och det finns bloggar som jag läser för att jag ”ska” men som jag aldrig hade läst annars.
Men sen måste jag också lyfta att jag har förståelse för att man ibland skriver ”tyck synd om mig inlägg” för livet är fan inte alltid så roligt eller ens snällt. Att leva med två kroniska sjukdomar har lärt mig att vara lite mer ödmjuk inför andras liv. Det har också lärt mig att tillåta mig visa hur jag mår och hur det faktiskt är för mig att leva med mina sjukdomar.
Jag kan tröttna ngt fruktansvärt på bloggare som bara skriver för att göra sina läsare avundsjuka på sitt lyxiga liv. Såna influncers har jag sållat bort sedan länge.