Hej
Är det där verkligen jag. Igår morse när jag lämnat Tilda vid tåget satte jag lurarna i öronen och gick en lång runda eller milen för att vara bestämd. Jag behövde lyssna igen det material som var klart för att avgöra hur vi ska gå vidare. Herre Gud alltså vad tårarna trillade ner för kinderna.
Är det där verkligen jag
Det har varit en sak att prata om mig inför andra och så men att höra om mig var en helt annan sak kan jag säga. Var det verkligen mig eller jag det handlade om. Plötsligt insåg jag att jag fortfarande slår ifrån mig och försvarar min historia vilket är helt sjukt. Men jag gör det. För någonstans kritiserar jag mig själv som var en del av allt så mycket och jag fortsätter att försvara mig. Fy sjutton säger jag bara.
Från det ena till det andra
Precis när jag lyssnat klart och fortfarande behövde gå av mig ångesten för det måste fasiken varit ångest delux om det finns något som heter det ringer telefonen. Hoppla galoppla bara att dra på mig smilebandet och vara den bästa versionen av mig. Från det ena till det andra på mindre än en sekund. Tur att det finns stjärnor i mitt liv som kan få mig att skratta och le bara si så där. Med ett leende på läpparna satte jag mig i skjulet på Långbro Bakficka och tog en extra morgonkaffe och pratade vidare i luren. Livet kan ibland vara underbart i all misär.
Så svårt bara att planera
Jag har eller hade nog accepterat min livsituation tills mina terapeuter fick mig att tänka om lite. För visst behöver jag också ha ett liv. Mitt liv med mina egna drömmar liksom. Det är svårt att tänka så när jag i så många år varit och delvis fortfarande är styrd av andra. En kväll i veckan hade jag och en fin ny vän till mig ett himla bra samtal när jag var ute på promis. Vi kom fram till att det är dags nu för oss att börja leva våra liv igen. Fasiken vad det är sant.
Var är du i alltihopa?
Var är och finns Kamilla?
Hur ser ditt liv ut?
Måste erkänna sanningen för mig själv
Tydligen har ja inte gjort det ännu men är på god väg…..
KRAM
Det samtalet fick mig verkligen att fundera. Så klart att även vi ska få leva och må bra. Känna en frihet och ta för oss i livet. Den stunden tycker jag verkligen är kommen nu. Skratt och harmoni är vad vi behöver. Stor kram till dig fina du <3
Jobbiga tankar det där. Känner igen mig så mycket i det. Alla andra styr mitt liv hela tiden, och jag håller på att bli galen. Ibland vill jag bara säga upp mig som mamma, fru, kollega, vän… ja hela registret.