För att berätta i bild krävs

Hej

Första momentet avklarat på min kurs och väl godkänd på den. Perspektiv på ett självporträtt var uppgiften. För att berätta i bild krävs att man blir medveten om att man gör subjektiva val som fotograf. Och för att kunna prata om dessa subjektiva val behöver man kunna några begrepp så som bildutsnitt, format, perspektiv och bildinnehåll. I dessa tankar har jag klurat mestadels och varit ute och testat mig fram olika perspektiv bland annat.

För att berätta i bild krävs

Mitt största fokus på eftermiddagen låg på bildperspektiv vilket vi i vardagligt tal menar med kamerans vinkel. Hur blir bilden om jag tar den i olika kameravinklar grodperspektiv eller fågelperspektiv eller normalperspektiv? Det är allt lite smått kul att lära mig att sätta rätt ord på vad jag menar när jag pratar om bilder och foto.

Olika lika på samma sak

Lite extra roligt var det att komma hem och kika på bilderna i datorn. Tänk vad olika en och samma sak ser ut i olika vinklar. Titta bara på solrosen nere vid planteringarna vid Långbro Park. Så lika och ändå så olika beroende på ifrån vilken vinkel vi ser blomman.

Stockholm i mitt hjärta

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för Stockholm min älskade stad. Jag gjorde samma sak med en livboj vid dammen eller om det nu ska vara en liten sjö vid Långbro Park. Det blir verkligen så annorlunda beroende på vilket perspektiv jag väljer att se bojen på.

Från kattungar till ny följeslagare

Jag fick träffa och hålla i två små kattungar igår när jag var på språng upp och ner i tvättstugan. En granne hade nämligen två 8 veckor gamla röda små sötnosar. Jisses vad fina de var. Jag blev så sugen på att tinga en av dem. Vilket skulle kunna vara galet när jag är dunder allergisk mot katter. Jodå jag tål fortfarande inte katter för hela eftermiddagen nös jag och näsan kliade sönder. Tur eller otur kan ju diskuteras men det är ju en vovve som jag vill ha inte en katt.

När jag var nere med min kamera och fotade hade jag en vuxen röd hankatt som följeslagare. Tror kanske till och med att det kan varit han som var pappan till de två små röda missarna som jag fick hälsa på tidigare. Han hade dubbla halsband runt halsen och jag tror faktiskt att den ena anordningen var någon form av gps. Vet inte om jag tycker det känns okej. I min värld ska katter växa upp och leva så de kan vara ute och leva sina liv lite så som de vill. Komma och gå hem till sina familjer när de önskar. Gps bandet satt dessutom lite för hårt tyckte jag. Säkerheten mot friheten den är verkligen svår den frågan.

Värmde upp mig med the 

Väl hemma igen satte jag mig på balkongen och lyssnade på bok och drack the tills Tilda var klar med sin mopedkurs. Klurade på om vi skulle kunna ha även en liten ute gran till jul på balkongen. Vad tror ni? Klart vi ska gå all in om vi bara kan eller hur?