Att berätta med bilder – bildjournalistik

Hej

Jag känner mig så galet taggad. Fick veta i förmiddags när jag var ute i fantastiska Vinterskogen att jag kommit in på Mittuniversitet för att läsa Bildjounalistik på distans. Att berätta med bilder – bildjournalistik. En liten kurs kan vara perfekt för mig att starta igång med efter allt. Äntligen ska jag få gå loss med kameran och mitt bildskapande på allvar känns det som. Nu får jag hoppas att detta funkar och bli så kalas som jag önskar.

Att berätta med bilder – bildjournalistik

Det känns som om mina fotorundor äntligen kan få en mening och ett givande då de kommer att ha ett syfte i samband med min utbildning. Jag kommer helt enkelt få lära och leka på samma gång precis så som livet ska vara. Ni vet att barn lär sig allra bäst genom lek så är det faktiskt för oss alla. Nog om detta nu.

Back again som jag längtat efter dig

Jag har kanske tjatat hål i huvudet på er om min älskade Vinterskogen som finns runt hörnet i mitt gamla hus. Senast jag gick där var sista veckan i april innan jag fick corona och sedan var det renovering för hela slanten innan vi flyttade. Ni förstår denna skogen kan hela mitt liv och känner hela min själ. Inte för någon annan har jag öppnat upp mig så och varit så naken.

Alla dessa samtal, tårar, frustration, glädje, ångest och fullständig lycka vi delat har varit lite svårt för mig att känna på igen. Många gånger när jag lämnat Tilda i huset eller skolan har jag tänkt att jag skulle åka ner och gå runt sjöarna vilket inte blivit av. Men idag tog jag mig i kragen och tog äntligen tillbaka min älskade skog.

Från frossa till euroforbi 

Solen strålade och september visade sig från sin allra bästa sida. Trots det frös jag långt in i själen första biten jag gick i skogen. Det var så länge sedan jag var där nu. Denna skogen som var min andra plats. Platsen där jag kunde andas och fick lite ro i själen. Svårt att förklara men innest inne så tror jag att vi alla har platser där vi kan vara oss själva fullt ut.

Jag intalade mig själv att denna skog kan ingen ta ifrån mig. För den har hela mitt liv än så länge. Det är som om vi behöver varandra. När jag väl intalat mig själv om att vi har en relation en historia som vi inte tänker avsluta kom känslan tillbaka. Som jag saknat denna platsen denna skogen. När jag väl satte mig i bilen hem var det nästan som hela jag bara bubblade av lycka.

Tack för idag älskade skog.