Hej Hej
Det är svårt nu tycker jag med tanke på vad jag borde skriva, vill skriva och faktiskt skriver. Ekvationen i skallen går inte riktigt ihop alla dagar. Därför blir det mestadels ytliga inlägg. Vad vill jag egentligen? Är jag redo eller inte alls? Ena dagen är jag helt klart det medan andra vill jag bara bromsa in och andas. Känna alla känslor så som de faktiskt ska kännas och inte påskyndat.
Bilderna i inlägget kommer från dagens runda när jag fick ta och försöka klura ut om jag är av, på, redo eller oklar.
Vad vill jag egentligen?
Jag brukar oftast gasa på i en rasande fart när det gäller det mesta. Framåt och speed har varit min melodi. Så är det fortfarande men jag måste hinna med också. Någon sa att jag måste vara redo för varje steg i trappan. Så trodde jag också förr. Men vad fasen inte måste jag vara redo med allt för att gå upp på nästa steg. Hela livet väver ju sig samman och klättrar framåt i alla fall. Jag tror mer på två steg framåt, ett åt sidan och ett litet tillbaka. På så sätt kommer jag framåt i alla fall.
Måste inte vara klar
Många säger att vi måste vara klara för att ta nästa steg. Hur fasiken vet man när man är klar? Blir man någon gång klar när allt bygger på varandra. Hela livet går i varandra och väver sina egna tavlor. Jag tror absolut inte att man måste vara klar däremot redo för att nosa på nästa steg. Att vara klar eller redo har två helt olika innebörd och är mycket snällare mot oss alla. Klar tänker jag vara den dagen vår kära Gud Fader tycker att min tid på jorden är klar. För visst vore livet för tråkigt om vi ska göra klart och vänta på att vi ska bli klara när livet hela tiden pågår. Glöm inte att leva mina vänner.
Livet måste få vara upp och ner
Mitt liv har varit bra randigt de senaste åren och är så fortfarande. Ena stunden känns livet bra för att andra rasa samman av olika anledningar. Min nya terapeut har sagt till mig att inte rymma bort från känslorna eller flashback när de kommer. Stanna kvar och känn det du verkligen känner där och då. Våga vara i känslan och fly inte. Hon har så rätt. Jag har flyt bort eller målat över allt för att inte visa något varken för mig själv eller utåt.
Jag får vara ledsen, sorgsen, förbaskad, arg, upprymd och lycklig utan att dölja det och tänka på vad omvärlden ska tycka. Mitt liv är min sanning. Grejen är den att det blir lite knepigt om jag ena stunden ska vara glad och känna mig upprymd för att någon timma senare känna mig sorgsen och längta så hjärtat gör ont efter barnen. Vad vill jag egentligen? Är jag av eller på?
Ja du Kamilla. Är du av eller på? Hur ska jag kunna svara på den frågan när jag inte ens själv vet? Måste man veta? Ja det kanske man måste men jag kanske inte är redo just nu. Är det som kallas för att vara på och redo? Kan jag bara inte få vara lite randig och oklar en liten stund till snälla?
Det är viktigt att möta sina känslor för flyr man från dom smyger de sig på en senare när man minst anar det och då kan det förstöra mycket i livet
Jag tror att det är viktigt att möta alla sina känslor så att man får möta både det bra och det dåliga <3
Kloka funderingar och det fick själv att börja tänka. Jag borde hoppa lite oftare än vad jag faktiskt gör, men tror att mitt otrygga liv har gjort mig väldigt rädd. Samtidigt tänker jag att allt måste inte vara perfekt just do it, Jobbar hela tiden med att våga flyga.
Jag känner igen det dör ned att livet är randigt, upp och ner lite då och då. Jag har vart uppåt det mesta senaste tiden och just nu händer nåt som skapar oro i mig.
Du får vara hur randig du vill, gränsen kan bara du avgöra. Jag tror inte alls att man måste vara redo, för nästa steg, det låter ju jättetråkigt! Jag vill vara spontan och bli överraskad, kanske inte hela tiden – men då och då. Däremot tror jag att man ibland måste göra avslut, för att få plats med något nytt.
Jag tror att det är viktigt att man får vara just så där, upprymd ena stunden och ledsen av saknad i nästa. Det är ju två olika känslor och de tar inte ut varandra. Känn, låt dig känna och vara! Jag tror inte att det finns några regler för hur och när man ska gå vidare tex. Gör det som känns rätt för DIG! Prova! Blir det fel så blir det fel, då får du väl vänta lite till liksom.
Livet är randigt, det går upp och ner. Känn dina känslor, låt det ta den tid det tar – utan att stressa fram, svårt jag vet.
Din text sjunker verkligen in i mig och som jag känner igen mig. Du får vara oklar och inte ha alla svaren., det viktiga är att lyssna på sig själv. Det är inte lätt att veta allt och man måste tillåta dig själv att känns och inte bara rusa på. Jag lever i 120 bara för att inte känna ibland och det kommer tyvärr i kapp en till slut. Stor kram ❤