Hej
Dagarna bara går och går liksom livet. Jag har haft en del möten sedan jag eller vi kom hem från Småland och behövt ta det lite lugnt. Så det är väl lite så livet varit sista dagarna. Mycket sol, böcker och sköna promenader. Att springa in i gamla ex det är något jag inte är van vid. Inte för att det finns så många men jag bodde i Småland tills jag var runt 21. Därefter finns det några i Stockholm nu då.
Inläggets bilder är från senaste dagarnas promisar.
Att springa in i gamla ex
I mindre orter är det säkerligen både vanligare och vardagsmat att möta både ex 1 och 2 på ICA när man handlar. Det händer liksom inte så ofta i en större stad. Om man inte skulle umgås i samma kretsar eller bo kvar nästgårds såklart. Hur som helst igår hände det att jag med ögonen i telefonen på min promis gick nästan rakt in i F. Han får heta så här för allas skull.
Nog för att när jag i efterhand kanske visste att han skulle bo i samma krokar som mig nu. Ni vet när man ruttnade på att vara sjuk i corona i över två veckor. Till slut när alla serier och allt annat man kunde göra på dator och mobil började jag söka på gamla vänner från förr. Så av den anledningen kände jag nog till någonstans långt inne att han skulle bo här någonstans.
Vad säger man till någon från förr?
Ja vad säger man till någon från förr som jag faktiskt delade 2 år av mitt liv med. När man inte varken setts eller hörts sedan den alla hjärtans dag då jag gjorde slut. Sug på den Kamilla. Den tiden fanns tyvärr inte. För det var F som kände igen mig och samtalet flöt på bra och vi gick en stund bredvid varandra och pratade om livet. Det var ganska kul att få ett ansikte på någon från förr. Tänk att han och jag var ett par i två år. Den var svårt att både se och kunna ta till mig. Men vi alla förändras och utvecklas skulle jag nog säga.
Han som var så liten. Förr föll jag alltid för kortare killar tills jag träffade P innan det blev R och jag. P var nämligen bara en centimeter från 200 sträcket. Från det ena till det andra hur kunde det komma sig. Vi är verkligen föränderliga vi människor. Frågan är väl bara lång eller kort eller handlar det egentligen om något helt annat när vi faller för varandra.
Självklart är det något annat men förr var det korta som var en del av mitt ideal. Nu skulle jag nog säga en levande, glad, snäll och rolig människa som kan skratta med hela kroppen. Vem vet vi får väl se vad eller om jag träffar en levande person.
Varför ska man se på saker med sorg?
Som Alex eller New Kid sjunger varför ska man se på saker med sorg. Jag tror faktiskt att vi behöver sorgen för att bearbeta sånt i livet som varit dåligt och tråkigt. För om vi inte kände sorg eller kunde säga nej eller stopp så blir vi gränslösa vilket är livsfarligt. Tro mig för det är precis vad jag är eller varit. När jag lämnade F på självaste kärleksdagen kände jag verkligen sorg. Jag var ledsen på honom och hans sätt och behövde sätta stopp och lämna det förhållandet. Vi hade mycket roligt tillsammans och det var en annorlunda tid i mitt liv i socitetens fina kretsar.
Sorg har en negativ klang som något dåligt, ledsamt och kanske rent av farligt. Så kan det vara men jag tror att det är viktigt att faktiskt känna sorg och även leva med sorgen för att kunna gå vidare och läka eller hela om man så vill det som gick eller gått sönder i människan. Jag har fått lära mig på sista tiden att sorgen måste jag genom. Det jag behöver är sörja vad jag varit med om i livet och läka mig till en hel person igen.
Så sant, ibland är det underligt att folk man inte hört av på väldigt många år plötsligt och oväntat korsar vägen där man går och ja, det är inte alltid enkelt att veta vad man ska säga då
Jag kan tycka det är kul att springs på folk man inte sett på flera år. Även de där gamla egen. För litenyfiken är man ju allt vad som hänt.
Kram Kajsa
Vad kul det är när man inte ser varandra ofta eller på länge och sen springa på dom på stan. Man har ju en del att prata om då
Jag har ett par ex som jag springer in i då och då, en gick vi tom på samma föräldrautbildning som. Vi är goda vänner idag, men umgås tyvärr inte. Det fanns ju ändå något som gjorde att man fastnade för varandra, då bore man kunna vara vänner efteråt.
Visst är det ganska konstigt att människor man haft ett förhållande med, kanske en del av ett liv med, att en person som varit ens bästa vän i kanske flera år, plötsligt bara försvinner när man gör slut?.. Jag säger grattis till dem som lyckas hålla kvar en fin vänskapsrelation, för det är ju en sorg att förlora en vän liksom. Även om förälskelsen inte finns där längre. Nu var det ju inte alls detta du skrev om, men jag fick dessa tankarna av ditt inlägg 🙂
Det är så konstigt att stötta på någon från förr, jag har inte direkt något ex då jag och Jocke blev tillsammans när vi var väldigt unga. Men jag kan få samma känsla när jag träffar fd. vänner som man inte har en aning om varför man ens var vän med.