Livet är en bergochdalbana

Hej

Det är något som är sant att livet är en bergochdalbana. Upp och ner och sol och moln. Efter att jag lämnat av Tilda i morse åkte jag till lackfirman som lackat mina köksluckor för att hämta kvittot som skulle lämnas ute i Bromma till servicecenter på mitt bostadsföretag. Omständigare firma till att lacka luckorna får man nog leta efter måste jag säga. Hur svårt kan det vara att bara göra fakturan till bostadsföretaget när de själva säger att det bara är att skicka fakturan. Slutar här för att inte avslöja vilket företag det är. Hoppas nu bara att luckorna är vita och fina när jag får hem dem nästa vecka.

Livet är en bergochdalbana

Jag vakande med inte alls roliga sms på telefonen om att ena sonen är inlagd på sjukhus med misstänkt hjärtinflammation. Förmodligen som en komplikation efter en virusinflammation vad läkarteamet trodde än så länge. Som om det inte vore nog får man ju inte heller vara med nära anhöriga på sjukhus längre. Det känns för jävligt för att vara så ärlig som det bara går. Sonen mår bra under omständigheterna men det gör ont att andas djup samt att blodprover eventuellt visar på en inflammation i hjärtat. Så han blir kvar över natten. Vad sonen hört än så länge i kanske två nätter om allt går bra.

Fasiken vad det suger att han inte får ha någon med sig.

Livet från den ljusa sidan

Väl hemma igen och efter många samtal i telefonen packade jag ihop picknickväskan och gick ner i parken. Självklart måste man ta tillvara på de sommardagar som vi får. För vem vet dessa dagar kanske är den sommar vi får i år. Ingen som vet. Det var ett klokt och bra beslut utav mig. Givetvis var det många fler som tänkte som jag. Även skolan nere i parken hade uteaktiviteter och en och annan studentmottagning hade dukat upp i Långbro Park.

Jag låg och lyssnade på ljudbok och drack kaffe och andades livet skulle man kunna säga. Ibland är kontrasterna så enormt märkbara att jag inte riktigt kan förstå varför det är så liksom.