Jag har fått nycklarna

Hej

Jag önskar att jag kunde skriva och faktiskt mena det också – ny dag med nya tag. Men det är ingen idé ännu för febern åker fortfarande bergochdalbana. Många säger att corona är lite av ett lotteri när det kommer till symtom och så vidare. Tyvärr så drog jag nog nitlotten i vår familj. Tur är inte min grej just nu kan jag lugnt erkänna. Bara att gilla läget helt enkelt. Jag har fått nycklarna. Det är skönt men stressar mig enormt mycket när jag är krasslig och orken är usel.

Jag har fått nycklarna

I fredags fick jag nycklarna till min nya bostad som planerat. Nej det var inte jag som hämtade nycklarna såklart utan Marcel som har antikroppar mot covid efter hans sväng med corona i januari. Däremot så gick vi alla fyra in i lägenheten i fredags när Marre var klar med överlämnandet från tidigare hyresgästen. En sak är säker och det är att lägenheten såg mycket trevligare ut när den var tom än när vi sett bilderna och var på visning. Däremot så är det mycket vi måste fixa med innan vi kan flytta in ordentligt.

Konstig känsla att se mitt namn i porten och på dörren. Här bor jag känslan infann sig inte men det gör den ju aldrig första gången man ser sin nya tomma bostad. Det kommer bli bra som Laleh sjunger men jisses vad mycket tankar och känslor som åker runt i skallen tillsammans med coronabacillerna just nu. Dörren kommer bytas ut mot en säkerhetsdörr vilket jag tror är smart. Vi är ju vana att bo med larm på huset så en säkerhetsdörr är det närmsta vi kan komma det.

Jag kommer väl få fnatt när livet lugnar ner sig till normalläge efter de senaste månadernas stress och oro.

Trotsade corona och fixade balkongen

Igår morse vaknande jag tidigt som tuppen och gick ut och drack mitt morgonkaffe i soffan på altanen insvept i en filt. Änderna hos grannen gapade loss som vanligt och skatorna hörde sitt race precis som de brukar. Frisk luft är så skönt att få andas i lugn och ro.

Jag som är en ganska rastlös själ med massor med spring i benen trotsade coronan. Tilda och jag packade bilen med balkong saker och åkte med Marre i bilen när han skulle till jobbet. Det var verkligen roligt att få fixa till balkongen så gott vi kunde med det vi fick med oss. Dottern var fantastisk och byggde ihop soffan till balkongen på egenhand. Hon har ett mycket bättre tålamod än vad jag har.

När vi började bli klara och väntade in Wille som skulle hämta hem oss kroknande vi båda två. Jag allra mest när iprentabletterna gick ur kroppen. Vi la oss på golvet i vardagsrummet och vilade. En himla tur att soffan på balkongen har kuddar som vi kunde lägga under huvudena för det var nästan både hemskt och små komiskt när vi låg där.

Väl hemma efter middagen slocknade jag och sov fram till i morse. Det var kanske inte så smart att dra iväg och fixa bara vi två men det kliar i fingrarna på oss att sätta igång och fixa på riktigt nu. Idag blir det till att ta det lite lugnare för att pigga på mig inför allt som komma skall.