Hej
Nu är det dags att dra bort plåstret och berätta hur allt ligger till. Ni anar inte hur många gånger jag påbörjat detta inlägg, raderat text och sparat som utkast. Sanningen är den att Robert och jag ska separera efter att levt halva våra liv tillsammans. Det är med en tår i ögat som vi nu offentliggör detta för er alla. Beslutet kommer från mig vilket har legat och grot under en längre tid. Anledningen sparar jag för mig själv och mina närmsta. Och för att svara på frågan som många säkert klurar på så finns det ingen annan som jag fallit för.
Med en tår i ögat
Just nu är livet upp och ner som en bergochdalbana. Ena dagen känns det roligt att planera och fixa med min nya bostad och andra översköljs jag av sorg och tårar. Det var inte så här vi skulle sluta. Någonstans på vägen tappade vi bort varandra och började leva parallella liv med två olika spår i vår relation. Jag försvann liksom på ett sätt som är svårt att förklara.
Som vi alla vet har vi bara ett liv här på jorden och vi behöver vara rädda om vår tid. Livet ska levas och inte bara överlevas säger många av de lärda. Vilket är så sant. Kanske kan det vara min tid som kommer nu? Vem vet!
Stor tacksamhet till R
När man levt halva sitt liv med en person så är det klart att det finns dubbelt så många glädje stunder som sådana som man helst vill glömma. Robert jag är evigt tacksam för alla våra fina stunder, minnen och bus. I början drömde vi om att resa jorden runt och bada bland delfiner. Bali stod högt upp på önskelistan. Vi skulle ha en Rottweiler som skulle hetat Bailey och även en båt med namnet Diva Patricia. Inget av det blev det och inte heller någon Oliver eller Joanna.
Däremot gav du mig det allra bästa jag har i livet våra barn William, Marcel och Tilda. Jag älskar er allt och ännu mera. Ni är och har alltid varit mitt allt och kommer så förbli.
Så här skulle vi inte sluta
Jag är en drömmare och romantiker som trodde på att sagan om att R och K skulle vara livslång. På ett sätt kommer sagan leva vidare genom våra barn men inte via oss längre. Fy sjutton för alla dessa känslor som kommer i samband då vi ska gå ut offentligt med att vi kommit fram till slutet. Livet suger för att använda mig av ett lite ungdomligare uttryck.
Tråkigt att ni ska gå i sär, inge kul att höra och jag hoppas att ni är kan vara vänner när ni sörjt klart. Jag förstår att du har en svår tid nu men ta hand om dig <3
Fina du, Du skriver ditt egna manus till ditt liv. Du bestämmer och du vet vad som gör att du mår ditt bästa du. Var rädd om dig, du är modig <3
Det är ju så det blir ibland att man hamnar i olik spår och spåren aldrig går ihop igen. Gjorde din resa för 12 år sedan, då jag och min dåvarande man separerade efter 18 år tillsammans.
Idag vet jag med mig att det var mitt bästa beslut jag gjorde.
Lycka till, det kommer bli bra. Du har ett liv, lev det till fullo.
Kram Kajsa
Vad tråkigt att höra! Kan tänka mig att det är mycket känslor nu, men det kommer säkert bli bra. Lycka till och njut av livet ❤️
Du har all rätt att vara ledsen och behöver få vara det. Ett liv tillsammans är inte bara att glömma och gå vidare. Viktigt att ta vara på livet och leva det. Vi får bara en stund här på jorden ❤ Stor kram
Åhhh fina du, sörj och ta den tid du behöver. Jätte tråkigt att läsa❤ skickar en stor kram.
åhh det är verkligen en hemsk sak o tar tid att bygga upp dej själv barnen o något nytt lycka till med allt o stora kramar
Så tråkigt att läsa, och förstår nu varför du varit lite frånvarande här. En skilsmässa är aldrig roligt oavsett varför. Kramar från mig.
Vad tråkigt att läsa 🙁 Förstår att det är en stor sorg, oavsett på vems initiativ det här beslutet är taget på. Men jag hoppas att era liv hittar nya vägar & att ni kommer att ha en fin relation framöver. Kram till dig!
Tråkigt att höra. Men om det är det som får dig att må bättre sen så är
Det rätt beslut. Och sörja det har du all rätt att göra oavsett vems beslut det är. Kram!
När en dörr stängs öppnas en annan, brukar man också säga. Du har tagit ett stort och jobbigt beslut, något som även jag gjort en gång. Det var svinjobbigt och sorgligt, men mitt liv blev ändå fantastiskt och det är jag säker på att ditt också blir. Hör av dej om du vill ta långa promenader och prata, jag finns bara ett stenkast bort.
Men vad tråkigt stor kram på dej ❤❤❤❤❤
Som du själv skriver lever vi bara ett liv och det gäller att vara lycklig. Känner man inte att man är det i en relation är det bra att göra något åt det så som ni har gjort. Det måste få kännas sorgligt, ledsamt och jobbigt för det är ändå en del av ditt liv.. ta den tid det tar.
KRAM! <3
Vilket vackert men sorgligt inlägg. Jag förstår att du gråter även om du känner att du har fattat rätt beslut. Det är helt okej att vara ledsen även om det är du som fattat beslutet.
Det kommer vara en tid nu som är svår, tung och jobbig men sen kommer en bättre tid. Vad än som ligger framför dig så är jag övertygad om att du kommer styra framtiden på ditt sätt så det blir bäst för dig.
Stor kram