Vilken störtdykning det blev.

Hej.

I förmiddags kom en liten fågel in och flög genom vardagsrummet och störtade nere på golvet i köket. Vilken störtdykning det blev. Som tur var överlevde fågeln och kröp in i buskarna när den fick komma ut med hjälp av en kartongskiva. Jag har klurat lite idag kring störtdykningar och att överleva. Vad som händer och hur man överlever liksom.

Vilken störtdykning det blev.

Jag inser att innan jag skriver vidare måste jag visa bilden på fågeln. Så ni förstår och inte tror att jag bara drar till med en fyndig rubrik.

img_9726

Hur tar man sig upp igen efter ett dyk?

Steg för steg. Hitta rätt, hitta in, hitta ut och framför allt hitta rätt väg att gå. Men hur fasiken vet man vilken väg som är rätt. Det känns i magen längst in i själen säger många när man vet att eller vilken väg som är rätt att gå efter ett dyk. Det är säkert sant. Men hur sjutton gör man rent konkret för att ta sig upp?

Jag tror att man måste få vara och vara klart tills man själv kommer till den stunden då hela jaget säger att nu är jag redo så nu kör jag nu vågar jag igen. Oj vad jag svamlar. Jo då jag vet.

img_9731

Insikten kom till mig idag.

Jag förstår egentligen inte hur jag funnit mig i den situationen i alla tider. Det har bara varit så vilket jag någonstans vant mig vid och accepterat. Det finns alltid en 1a, 2a och 3a för en sorts människor. Något som jag aldrig accepterat eller varken följt eller levt efter i mina egna värderingar. Samtidigt som det följt mig hela livet. Självklart har jag tagit åt mig när jag fått höra elakheter eller dumheter men sopat dem under mattan. Rykt på axlarna och gått vidare liksom. Stolt och kaxig som alltid. Ingen bestämmer om mig, kan själv och kom inte för nära är mina motton och alltid varit.

Ens finaste egenskap kan också vara den farligaste man har, sa en terapeut som jag hade på stress rehab. Om det är sant! Jag den empatiska Kamilla som ska rädda alla och hela världen framför sig själv. Så fint det låter men så attans farligt och fel för om man inte räddar sig själv eller det finns kraft kvar att rädda sig själv dyker man hur empatisk och snäll man än är. De empatiska blir liksom uppätna av alla energitjuvar som behöver stöd, råd eller kanske rent av används som slagträn.

img_9730

Ren och skär dumhet är inte klädsamt.

Något som jag alltid haft enormt svårt för är ren dumhet. Att alla är olika och tycker och tänker därefter är viktigt för att världen ska bestå och utvecklas. Jag kräver verkligen inte att alla ska vara som jag, Jesus eller Einstein. När dumheten slår in blir man ofta riktigt korkad då kräks jag på den. Det är inte klädsamt och gör dem till korkade av ren illvilja. Sånt köper jag bara inte.

Tar min plats och håller mig i bakgrunden.

Insikten kom som sagt till mig idag. Tänk att det var så lite som behövdes för att jag skulle ta min plats och från och med nu hålla mig i bakgrunden. Men för mig räcker det bra för nu vet jag.

Avslutar med ett citat från Ulf Lundells sommarprat i P1.

”Överge aldrig en bild”

♥ ♥ ♥

 

 

 

 

 

10 reaktioner till “Vilken störtdykning det blev.

Lägg till

  1. Tur fågeln klarade sig. Förstår att du fick en tankeställare där. Mycket av det du skriver känner jag igen mig i. Inte alltid lätt att ta sig upp ur en sådan krasch

  2. jag är lite lika där, jag ska vara så till lags och du vet ju en hel del du också och det finns ju ett stopp och en gräns precis som du säger. Man kan inte vara den starka som ska kunna vara där för alla hela tiden. Jag tänker också i allt ta ett steg bakåt och tänka på mig själv också. Det tycker jag du gör helt rätt i, kram

  3. Alltså jag är så rädd för fåglar så hemma hos mig hade den fått ligga kvar tills min man kommit hem och ist hade jag åkt hemifrån 🙈

  4. Oj vilken chock det måste ha blivit när fågeln kom! Plus att de är så luriga ibland för man vet inte om de lever eller inte?! Men tur det gick bra!
    Jag tror det är så viktigt att lita på magkänslan och följa den, men som sagt kan det ändå vara svårt ibland för är själv lite i det stadiet gällande en grej nu – svårt att lita på och tolka sina egna känslor! Tror också det är viktigt att ”bara va”, känna efter! Håller med dig väldigt mycket <3

  5. Stackars fågel. Dumt när dom kommer om eller för nära oss.
    Det är många som är så att de ska ta på sig för mycket ansvar, vilket oftast inte blir så bra i längden. Jag har inte den egenskapen, vilket kanske är lite tur.
    Ta hand om dig 🌸

Kommentera

Powered by WordPress.com. Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: