Nära ögat att jag druttade på rumpan.

HEJ.

Nära ögat att jag druttade på rumpan. Det var verkligen så nära det bara går. Under min skogspromis runt sjöarna halkade jag till på leran. I sista sekund hann jag få ner en hand på en sten bredvid annars hade jag satt mig på rumpan. Jag gjorde en så kallad akut räddning.

Nära ögat att jag druttade på rumpan.

Att jag klarade mig från att doppa hela rumpan i leran var en bra sak. Att jag däremot höll i en cappucino dricka i andra handen som jag kände spillde upp i ansiktet när jag höll på att ramla var en annan sak. Självklart så torkade jag bort spillet fram ansiktet. Trodde jag ja!!! Väl hemma såg jag att jag hade flera chokladfläckar på hela hakan. Allt bra pinsamt måste jag säga när jag mötte en person i skogen som jag pratade med några ord. Jisses så hen måste fnissat åt mig. Well well jag får bjuda på den.

Var bara tvungen att känna på vattnet.

Nu till hur ljuvligt det var att gå runt sjöarna idag. Det är helt underbart att gå helt ensam i den tysta skogen och följa en väg. Idag valde jag den röda vägen längs vattnet som går upp och ner över stock och sten. För mig är det ren och skär lycka att promenera i skogen. Jag njuter till fullo.

Jag kunde bara inte låta bli att känna på vattnet. Tänk att snart är det badtider och varmt i vattnet. Vem vet då kanske jag till och med borde ta på mig badkläder så jag kan bada om det faller mig in.

Så vacker och skum på samma gång.

Jag såg en svamp eller vad detta nu är på ett träd. Nästan som en vacker blomma men det tror jag inte att det är.

Jag klarar barnfrågan – Gör ni?

Minns ni vad tipspromenader man gick i skogen när man var barn? Jag gick hur många som helst när jag gick i skolan och var barn.