Varningstecknen visar sig – dags att bromsa.

Hej.

Det är som ni säkert märker lite tomt här inne hos mig. Orken har liksom tagit slut. Den som för några vecka sedan frodades och gav mig så mycket ny energi är nästan borta. Jag har medvetet dragit i bromsen för att kanske klara mig från den berömda väggen ännu en gång. Varningstecknen visar sig – dags att bromsa.

Varningstecknen visar sig – dags att bromsa.

Jag har medvetet valt att inte skriva så mycket om varken stress eller utmattning på min blogg. För att för mig är det så negativt och en stor sorg i mitt liv vilket jag från början bestämde att Kamillas Kamera ska symbolisera det bra och positiva i mitt liv. Ibland kommer det inlägg men inte är de många inte.

Tecken som jag känner av tidigt:

Värken i kroppen och skallen – Huvudvärk som små maler och inte vill ge med sig. Spelar ingen roll hur många ipren som jag bjuder mig på. För skallen känns tung och trött. Ofta har det börjat med att värken kommer tillbaka i kroppen. Jag vet att kroppen säger ifrån att nu får du allt bromsa och sakta in men det är svårt för nu behövs så lite. Benen och höftböjarna kärvar precis som de alltid gör när stressen är på topp.

Glömmer och tappar bort saker – Ofta blir jag vimsig. glömmer bort och tappar bort nycklarna och mobilen 20 gånger om dagen. Hittar jag inte vad jag letar efter blir jag lätt sur och irriterad. Att tappa ord i meningar och namn är också ett tecken för mig. Då ska man veta att jag är en ordmästare och kan allas namn snabbast av alla.

Sämre immunförsvar – Som ett brev på posten kommer dessa småförkylningarna som ett pärlband. Jag går ofta runt och känner mig lite småkrasslig och flera förkylningar kommer i rad.

Ljud och ljuskänsligheten – Den slår aldrig fel. Jag fixar helt enkelt inte alla dessa ljud som finns i bakgrunden. Tv apparater som står på och gapar, dammsugaren som brummar, folk som pratar i telefon på tunnelbanan högt så alla får delta i samtalet. Suck allt så! Lampor som lyser med fel sken enligt mig gör mig smått galen.

Den förlamande tröttheten – Sist men inte minst den förlamande tröttheten som inte går beskriva hur den känns. Ingen som inte haft utmattningssyndrom på riktigt vet hur den känns. Just där alla vi som varit och är där blir galna på alla som slänger sig med uttryck som att de går inte i väggen osv.

Mötet igår gick bra.

Mötet som jag bävat lite inför som var igår gick bra. Personerna som jag träffade var förstående och mycket proffsiga vilket jag uppskattade mycket. Med mig är det så att jag har svårt att funka som jag vill och borde innan stora möten och viktiga händelser i livet. När de väl är över är det som jag drar ur proppen skulle jag kunna säga.

Bjöd mig på en god kaffe för att ladda lite extra.

Innan mötet smet jag in på bokhandeln och letade efter en bok som inte gick att förhandsboka på nätet. Jag hade tur att fann den. Så med ny bok i påsen gick jag och tog en cappucino och bläddrade i min nya bok. Tänk vad en god kaffe kan lugna en orolig själ!

img_7287

♥ KRAM PÅ ER ALLA ♥

 

 

 

19 reaktioner till “Varningstecknen visar sig – dags att bromsa.

Lägg till

  1. Känner verkligen igen allt det där ❤ bloggen för mig ska också vara possitivt. Det är inte alltid lätt att dra i bromsen. Ta hand om dig och ta bloggandet när du orkar och vill prioritera annat. Kram

  2. Skönt att du vet om dina signaler i din kropp. Så att du kan dra i bromsen snabbt. Så det inte blir värre.
    TA HAND OM DIG! ❤️
    Skönt att mötet gick bra. Vad bra att du hitta din bok 😀
    KRAM😀

  3. Måste säga att jag älskar naglarna, jisses så fina! <3
    Du ska verkligen ta hand om dig vännen, och även om du vill visa det positiva och inte skriva om stress och utmattning kan det vara bra som i detta fall, att skriva symptomen just för att andra ska få upp ögonen lite! Men som sagt är DU det viktigaste och du ska blogga när du själv känner för det <3 Kram!

  4. Det lät som du beskrev mig en del där. Vimsig, huvudvärk som inte vill ge med sig,… Energin försvinner snabbt. Ljud är bara irriterande 🤔 en kopp kaffe i tystnad låter som balsam för själen just nu 😍

  5. Ja handbromsen i nu märker man och bra att förklara ibland också för det behövs också, inte för oss, men kanske för just dig också. Skönt att möte gick bra så du känner att det gav dig ngt. Samt jag känner igen vissa punkter du skriver om också. Jag fick ju panikångest förra veckan och då vart jag så stressad av alla ljus, Bellis prata, tvn var på, BQ prata tele, musik var på, samt jag känner också att jag tappar ord i meningar emellanåt.

    Sköt om dig min fina vän, kanske vi skulle åka på spa ngn gång <3

  6. Usch då det låter inte alls roligt för dig. Vilken tur att du känner igen symtomerna och kan dra i handbromsen. Ta hand om dig i första hand 💞

  7. Vet hur det är o gå in i väggen känner igen allt det du beskriver. Värken tröttheten och att man inte orkar . Tog mig 7 mån o komma på fötter igen men jag fick ta dag för dag . Vissadagar orkade man inte röra kroppen . De som inte vet bör inte säga nått för de vet inte hur det är. För att komma upp igen fick jag hjälp med sjukgymnast då i mitt fal hade ont i leder . Hoppas du blir bättre snart och tänk på dej själv

  8. Allt det där känns igen. Den förlamade tröttheten, Jag jobbar ändå heltid, och upplever att man blir dömd hårdare då man gör konstiga saker då.

  9. Inte alls kul med den sortens trötthet, du får försöka planera att göra minsta möjliga och vila från intryck..krya på dig..

  10. Var rädd om dig <3 Du ska räcka till för dig själv först och främst. Jättebra att du lyssnar på kroppens signaler. Stor kram på dig fina Kamilla <3

  11. Det är bra att du bromsar in, för ingenting kan vara värt att du kraschar igen. Jag känner igen allt du skriver, och jag känner som du inför det hela. Vill inte heller att bloggen ska handla för mycket om sånt, för det känns som att klamra sig fast i sorg. Ta hand om dig och var rädd om dig själv! Kram❤

Kommentera

Powered by WordPress.com. Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: