När jag kände mig helt lost…

Hej.

Lost har jag känt mig hur många gånger som helst men det beror väl på att jag gillar att utmana mig själv kanske. Jag minns särskilt en gång när jag verkligen var helt lost eller som man säger i Småland var ute och cyklade. Jag var höggravid med vår äldsta som skulle komma sista juli. Maken hade nästan försovit sig till ett jobb inne i stan och tyckte att jag skulle skjutsa in honom till Skeppsholmen. Okej sa väl jag som på den tiden avskydde att köra bil i stan nu är det bättre med den saken men inget jag gillar precis. hur som helst så kör R in till Skeppsholmen och lämnar mig och bilen själva för att åka hemåt genom stan.

När jag då ska backa runt bilen står en gubbe och gapar om att jag backat på något så jag får hjärtat i halsgropen och går ut och tittar men ser inget varken på bilen eller staketet bakom bilen. Till slut har jag samlat ihop mig och ska åka Strandvägen hemåt. När jag halvvägs får möte eller kommer på att jag kör i fel fil alltså mot trafiken. I sista sekund kunde jag svänga över och in på macken vid Strandvägen. Tårarna trillar och jag får tokpanik. Det var nära jag lämnade bilen där och då. Efter två timmars resa hem kom jag äntligen hem igen till vår parkering uppe vid skolan där vi bodde.

På väg från bilen möter jag en granne som frågar om den lastbilen som stod där inte var min killes. Vilket den var. Den skulle tydligen stå och läcka olja. Gubben tyckte minsann att den skulle vändas om på parkeringen så den stod säkert. Himmel och pannkaka vem skulle flytta den? Jag ringer gråtandes upp maken som säger att det är bara att ta nyckeln och vända den då. Va skulle jag göra det som knappt kom upp i lastbilen med min mage och bäckenuppluckring?

Gråtandes gick jag snällt hem och hämtade nyckeln och provade. Efter tusen motorstopp fick jag igång lastbilen men kunde inte få i växeln. 30 minuter senare stod lastbilen på tvären. Där och då får jag panik och tänker att jag kanske kan knuffa den bakåt så får den stå som den gjorde. Självklart kom det ett par förbi och skrattade som till slut peppade mig och hjälpte mig att få lastbilen på plats.. Den dagen var jag helt lost och ute och cyklade. Väl hemma somnade jag och sov från den morgonen tills nästa morgon…..

Det tog lång tid innan jag började tycka om Strandvägen igen kan jag säga. Nu trivs jag bra där igen och sitter gärna på solbryggan och myser.

IMG_E0051IMG_E0054

 

 

 

Saramadeleine har en bloggutmaning i mars 2019 som jag tänkt hänga på från och med idag. Kanske funkar det inte alla dagar men det är ett mål att vara med.

Här kan ni se vilka utmaningar som det blir:

4. Jag var den på högstadiet som

5. Semmeldagen till ära, när åt du en senast?

6. När jag gick i skolan…

7. Det bästa med mina föräldrar är att…

8. Därför ogillar jag…

9. När jag mötte sorgen…

10. När jag mötte glädjen…

11. Jag skrattar när…

12. Jag blir arg när…

13. Jag mötte Lassie…

14. Då blev jag riktigt rädd…

15. När jag kände mig helt lost…

16. En tv-serie jag älskar är…

17. En tv-serie jag anser vara överreklamerad är…

18 .En oanad talang jag har…

19. Min allra bästa kompis…

20. En låttext som berör mig är…

21. Titeln till boken om mitt liv skulle heta…

22. När ingen ser mig så…

23. I sommar ska jag…

24. Jag förstår mig inte på…

25. När jag inte förstår så brukar jag…

26. Jag tycker språk är…

27. Att resa för mig betyder…

28. Senaste gången jag ramlade var…

29. Jag är den på stranden som…

30. Jag är den i butiken som…

31. Jag upptäcker ålderstecken när…

Deltagare i utmaningen är:

 

7

20 reaktioner till “När jag kände mig helt lost…

Lägg till

  1. Oj oj, jag förstår verkligen att du kände dig lost i dessa situationer! Annars har jag förstått att det där med att köra i stan är någonting som många undviker, inklusive många i min närhet. Själv har jag aldrig någonsin haft några problem med det, men jag förmodar att det är för att jag tog mitt körkort i Göteborg och att jag kört där regelbundet sedan dess!

    Gilla

  2. åhh nej men gud stackars dej vilken dag allstså
    mitt skrin har jag gjort eller ja dottern gjorde som hon sa ett ful skrin på träslöjden o då fick mami det o satte på olika strass pärlor o tyckte det blev rätt ok eller??

    Gilla

  3. Men gud. Låter som en riktigt jävligt dag rent ut sagt, ursäkta ordvalen. Man kan ju ha lite överseende med en gravid kvinna trycker jag..

    Gilla

  4. Haha oj oj, alltså du gör det inte precis lättare för mig som velar om jag ska ta körkort eller inte. Gör jag det kommer jag nog sällan till aldrig köra i stan. Snacka vilken dag du hade då, höggravid och allt!

    Gilla

  5. Nä fy så jobbig dag och gravid med extra känslighet. Nä jag hade sagt till gubben att jag inte kan flytta på den. Jag hade aldrig ens testat. En tuff brud i lyxförpackning är du allt 😉

    Gilla

  6. Jag förstår verkligen att du kände dig lost, vilken Pers. Samtidigt så tänker jag på hur modig du faktiskt var som satte dig i lastbilen och gjorde vad du kunde ❤️

    Gilla

  7. Förstår verkligen stressen i ett sånt sammanhang!
    Kommer själv ihåg hur det var när jag var höggravid allt blir så himla mycket jobbigare!

    Gilla

  8. Usch vilken morgon,förstår att det tog lång tid att komma över det och tycka om strandvägen igen. Är själv så osäker med bilkörning ibland också så kan verkligen känna igen paniken ❤

    Gilla

  9. Men hjärtat det låter som att du till och med är värre än mig ibland även om detta var en dag i ditt liv. Du var skitmodig som körde där över huvudtaget!! Hade jag ALDRIG gjort!!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: