Jag gjorde som havet – Vågade.

Hej igen.

Jag gjorde som  havet  – Vågade. Hur sant är inte det när det handlar om mig? Men ni anar inte vilken disktrasa jag är idag, helt urlakad. Pulvret som en vän ”A” hade sagt är slut idag. Men vet ni det gör faktiskt ingenting att jag inte orkar springa idag eller vara duktig med hemma fixet eller jobba med växthuset för det kommer jag orka en annan dag när jag tankat upp mig igen.

Vad ska det då bli av mig?

Jag kommer följa två spår i höst A och B. Ena handlar om sysselsättningar och det andra om hälsa för att komma upp i en sysselsättningsgrad som funkar för mig här, nu och framöver. Men det som är det stora och känns så himla kul, spännande och lite livsfarligt är att jag ska läsa en Master utbildning på distans via Högskolan Halmstad inom Hälsa och Livstil. Min tanke nu är att använda mig av den kunskap och erfarenhet jag har i min ryggsäck och försöka bli Hälsocoach eller något åt det hållet. Tror att jag med mina vetskaper och erfarenheter kan vara med och driva ett förebyggande arbete inom frontlinjeyrkena. Men vem vet jag kanske gör något annat bra av den utbildningen, jag får helt enkelt se vart den utbildningen leder mig.

Va ska hon lämna förskolans värld nu? Svaret är att jag faktiskt inte vet. Vad jag vet är att just nu är inte förskola en bra miljö för mig så som den ser ut på många ställen i dagsläget. Kanske hamnar jag på förskola igen, kanske blir det timmar nu i höst om det är den vägen jag ska gå. Jag trodde hon brann för sitt yrke. Ja det var ju just det jag gjorde – jag brann upp inom bords.  Ja jag älskade att arbeta med barn när det fungerade. Där det fanns kompetenta och utbildade pedagoger som som även de tyckte om att vara på förskolan och arbeta tillsammans med barnen. Min Ateljerista tid var fantastisk, jag älskade varenda sekund. Tuija, Siham och Jenny  och alla andra guldkorn inom förskolan vi gjorde ett makalöst jobb med alla våra upptåg tillsammans med barnen. Vi hade något som barnen älskade lika mycket som vi.

Besök gärna min Kreativa Kamilla på facebook – HÄR.

Men så såg det inte ut på Söder. Där var det ett ända slit från dag ett och de ständiga frågorna:
Vem jobbar hos mig idag?
Hur ska jag lösa denna dagen?

 Jag gjorde som  havet  – Vågade. Vågade och satte mig själv i förarstolen i den gula bussen som vi så många gånger körde under min rehab på Stressmottagningen.