Foto: Copyright 2025 All rights reserved
Hej
Halloj eller vad man nu säger när man inte setts eller hörts på ett tag. Över en vecka nu faktiskt och precis som vanligt kan jag inte skylla på någon annan än lilla mig själv. Sånt är livet är den bistra sanningen. Wao vad musigt alltså dagarna har snurrat på med avslutning i skolan och planeringsdag blandat med tappad röst stress och en massa mys mitt ibland alla hostattacker.
Wao vad musigt
Wao och så vidare säger man väl inte eller så gör man det. I helgen så här långt har jag tramsat loss på felsägningar av olika ord. Nördat ner mig kanske är mer sanningen för när jag får för mig något knäppt så kör jag liksom på det till alla runt omkring ber mig dra åt pipsvängen för att säga det lite fint.
Så vad har jag sysslat med sista dagarna eller sedan sist är ju den stora frågan. Tänker att jag får väl ta det lite från början. Hur som haver Tilda tog som sagt studenten och fick en fin fin dag.
Don´t overthink it
Mycket skulle kunna skrivas tänkas och analyseras kring studenten men ingen orkar det. Helt klart bäst att se det fina som faktiskt var och blev och droppa det därefter. I förra helgen började ebola nummer två för P och mig. Han var lite skrotig före mig dock så lördagen blev maratonrace med Netflix i soffan. I söndags så jobbade min älskling och jag hängde med min Wille. Vi gav oss ut på en härlig promis och köpte glass vid Vinterviken bland annat innan vi mötte upp Tilda på jobbet. Så wao vad musigt måste jag säga och ett enormt urval av strössel och annan topping. Lite bu för att de inte hade nötter som är min absoluta favorit men hallon lakrits var en höjdare.
Vintervikens trädgårdsförening
Vårt gamla tillhåll där Wille nästan lärde sig gå för så där 25 år sedan smet vi också in på. Älskade fina Vinterviken alltså där jag fick prova på att jobba som trädgårdsarbetare i flera flera månader har många minnen i mitt hjärta. Har ni vägarna förbi Stockholm och Liljeholmens trakter ta en avstickare till Vinterviken säger jag bara där är det verkligen wao vad musigt.
Sista skolveckan intensivare än intensivast
Sista veckan i skolan blir alltid så mycket åt alla plan. Vi hade utflykt eller klassens dag som det heter i ösregn vilket var kämpigt. Men i torsdags var vi framme vid avslutningen äntligen får jag väl säga. Våra elever i f-klass sjöng en sång som ena kollegan gjort vilket var wao vad musigt och fint. I fredags fick jag snällt kliva upp och gå till jobbet fast jag brukar vara ledig då det vankades planeringsdag. Vilket i sin tur faktiskt brukar vara ganska kul och givande vilket var var även i fredags.
Enjoy every moment
Jag är nog en världsmästare på att tjata om i alla fall att se och ta vara på det lilla i det stora och tvärtom. Varje stund har sin tjusning. Eller så är jag bara en ja-sägare till livet och allt det vackra som det ger. Öppna ögon och sinne kommer man långt med så är det bara.
I fredags skulle vi gått på Maggio på Grönan men vi bangade den då vi inte är helt friska ännu. Satan i gatan vad denna ebola är seg alltså. Vi eller jag mest kanske tråkar ur på hostan och att tappa rösten i tid och otid. Men vi är och var lika glada för det och njöt av livet. Och lilla jag sa och har tjatat om Wao vad musigt hela helgen. Sorry och förlåt men så funkar jag. Fnisssss……
WAO VAD MUSIGT
♥♥♥
Vi tror nästan att vi har en liten släng av det nya viruset med hosta som är super dryg. Tur i oturen att ni har det samtidigt och kan hänga nära varandra ändå
Kram Kajsa
Otur att den är så trög att bli av med. Här är man glad att det var längesedan jag var sjuk men vågar inte säga något då man vet att det är mycket som går. Hoppas du snart blir helt frisk.
Det är allt nåt speciellt med skolavslutningar tycker jag. Fick äran att fira alla mina stora tjejer på ett eller annat sätt. Dom hade ju tur att vädret var fint, men samma minut som jag gick på semester kom regnet.
Vad trist att det är en så långdragen smitta, hoppas du mår bättre snart! Men tycker det ändå verkar som du har haft riktigt härliga dagar, minus sjukdom förstås. Och grattis till T som tagit studenten!