Det blir inte alltid som man tänkt.

Hej.

Nu skulle jag ju egentligen legat i sängen på hotellet och sovit men det gör jag inte. Som sagt det blev lite ändringar.

Det blir inte alltid som man tänkt.

Strax innan lunch idag ringde Marcel mig från skolan och sa att han var på väg hem. Han hade ont i huvudet och frös jättemycket och kände sig inte alls bra. Snäll som jag är åkte jag ner och hämtade honom så han skulle kunna ta en alvedon och sova några timmar innan vi skulle åka mot Uppsala och helgens cup. Väl hemma hann han ta febern innan han tvärslocknade visade termometern 37,2. Marres grundtemp ligger på 36,8 har vi fått lära oss sedan han fick diagnosen Hyper IGD som liten.

Jag for runt som en galning för att hinna städa lite och fixa allt inför helgen. Lunch skulle fixas och matlådor skulle med till bilen för någon middag innan matchstart kunde bli svårt när Marcel helst vill äta riktig mat innan match. Maten var klar och jag skulle väcka Marre. Upp kom ett spöke som hämtade termometern som då visade 38,5. Ingen halsont eller snuva bara huvudvärk och feber.

Panik 100% uppstod där och då. Marcel målvaktskollega var sjuk redan innan och lämnat cupen. En lagkompis skulle åka med oss upp till Uppsala och en annans klubbor låg i min bil. Där och då brast det för mig fullständigt. Hur fasiken gör jag nu?

Hur fasiken gör jag nu?

Hur skulle kompis T komma till cupen? Hur skulle kompis M få sina klubbor? Tilda som hoppat av sin träning för vi skulle mysa i Uppsala i helgen. Hur skulle vi göra med de bokade rummen? En son som knappt stod på benen. Efter tårar, panik och kaos kastade vi oss alla in i bilen för att som tanken var då åka upp och lämna kompisen osv. Som tur var fick Marre tag på en kompis som åkte även han från samma ort som vi, som kompis T kunde åka upp med. Pust och Puh kände jag när vi körde hemåt igen. Väl hemma var febern nästan 39.

Jag satte mig i soffan och andades en stund. Tilda som var så inställd på att åka och till och med gått tidigare från skolan för att hinna med i bilen blev besviken. Eller besviken var bara förnamnet. M somnade direkt med alvedon. Tusen tankar for genom skallen på mig när jag satt i soffan. Varför just nu? Marcel som var så taggad igår och verkligen längtade efter denna cupen. Tilda som ville ha en myshelg med mig och Wille som vill ha huset för sig själv. Suck säger jag bara!!! Tilda och jag klev in i bilen för att åka trots allt men magkänslan sa något helt annat. Hela jag var i uppror så när vi närmade oss ICA MAXI ändrade vi oss igen och svängde in på ICA och handlade god mat och snacks och åkte hemåt.

Det var tur att vi åkte hem för den älskade underbara Hyper IGD är nog på besök igen. Bara så du  Hyper IGD vet var det så skönt när du var borta i fyra år. Vet du vi har inte saknat dig alls. Ska jag vara ärlig så trodde jag du glömt bort Marcel. Läskigt med denna febersjukdom när den inte vill ta ner febern med vanlig alvedon. Det var ju typ 100 år sedan så någon riktig medicin har vi såklart inte kvar. Svårt att veta såklart om det är HIDS som hälsar på eller inte men Marre känner igen symtomen och det finns som vanligt bara högfeber och ont i huvudet.

Vi hejade hemma från Marres säng.

Tack Live Arena för att ni sänder från cupen så vi kan heja från hemmaplan på bästa laget.

Håller alla fingrar och tår för att det inte är Hyper IGD sjukan utan att Marcel mår bättre redan imorgon igen. Hur som helst så hejar vi på Flempan hemifrån.

Kram Kram