Allt kommer ikapp nu…

Hej.

Det är klart att jag innerst inne förstod att rehab skulle bli en påfrestning och som kliniken berättat skulle de första veckorna bli extra jobbiga. Jag har de två sista dagarna varit helt slut. Idag har jag knappt stått upp på benen. Att vara trött är en sak. Känslan av att vara helt utmattad är hemsk. När man är utmattad känns det som du ska ramla ihop i en hög på golvet vilket man ibland även gör. Det går inte vila sig fri från en utmattning. Även om du vill sova och stänga dina ögon somnar du men vaknar lika utmattad plus lite vimsigare innan man kvicknar till.

Allt kommer ikapp nu…

Allt som jag klurat på och jobbat med sköt jag åt sidan några veckor för att jag helt enkelt inte orkade med de tankarna mera. Nu i samband med rehabstarten har de börjat komma ifatt mig vilket gör att nu visas sanningen om hur jag verkligen mår. Hur mår lilla jag då? Allt annat än toppen kan jag säga.

Rehab på Brageé kliniken känns bra och vi är en fin grupp på 12 personer med både kvinnor och män. Vi kommer ha stor glädje av varandra tror jag. Flera i gruppen har jag redan pratat och fått många kloka tankar utav. Nu tog vi helg och jobbar vidare med oss själva på måndag.

Fredagsfokus.

Just idag behövde jag bara ligga på soffan och kika in i julgranen som står där så grön och grann. Egentid ni vet när den är som bäst just här och nu.

15a

12b12c

Fredagspresenten till lilla mig.

Jag gav mig själv tiden att gå en skön promis från Karlaplan ner till Centralen. Väl hemma gav jag mig rätten att ha en dålig dag och ligga på soffan. Precis vad jag behövde en dag som denna.

15c

Önskar er alla en fin fin fredagskväll.

Kramis.

3 reaktioner till “Allt kommer ikapp nu…

Lägg till

  1. Måste bara fråga varför du tilltalar dig som ”lilla jag” hela tiden? Är inte det att förminska dig själv? Du är inte en ”liten flicka” längre utan en vuxen kvinna. Inget illa menat men att som vuxen titulera sig som ”liten” känns sådär. Hur tänker du? 🤔

    Liked by 1 person

    1. Bra fråga om varför jag titulerar mig som lilla jag. Jag ser det inte som att förminska mig själv utan som en beskrivning för vem jag är just i den skrivande stunden. Jag tror att vi alla är både stora och små i livets och dagarnas olika skeden. Självklart är jag vuxen men jag tror samtidigt med alla år inom förskolansvärld att just de förskollärare som når hela vägen fram till barnen är de som kan gå i och ur rollerna som vuxen och barn. Ibland är vi alla stora ibland är vi små och att låta sig själv vara så tror jag är viktigt för att förstå sig själv. /Kamilla

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: