Tjingeling.
Jag är en blödig mamma jag vet men hellre det än att känna att jag inte fanns eller gjorde vad jag kunde. Idag skulle Tilda och en av hennes kompisar överraska en gemensam vän med picknick och mys på Lida. En toppen ide´tyckte jag men när det kom fram att ingen av oss vuxna fick vara där kändes det lite konstigt. Jag vet att T blir 11 i höst och att jag fick göra så mycket mera när jag var barn men tiden har förändrats. Varje dag kan vi läsa om all skit som våra barn drabbas av och råkar ut för vilket vi alla vill försöka undvika utan att låsa in våra barn eller hålla fast dem.
Skönt att pratat med en av mammorna igår om allt bus och mys de andra två hittat på för hennes dotter. På parkeringen vid Lida mötte jag kompis M´s mamma som kände samma sak som jag någon gång måste man ju våga släppa typ. Vi bestämde oss för båda två att ringa så ofta vi kunde och skicka alldeles för många sms, vilket jag gjorde också under tiden de var på Lida. Gissa om det var skönare i mamma hjärtat när de äntligen kom hem till kompisen där de ska sova och mysa i natt. Jag lovar att det var en skön känsla.
Tröstkasse till mamman.
Blödiga mammor behöver lugna ner sina hjärtan. Mitt mammahjärta lugnade jag ner med en tröstkasse från Plantshopen i Tullinge på vägen hem från Lida. Jag tycker så mycket om Plantshopen i Tullinge. Den är så lagom. Lagom stor, lagom mycket att välja på och med en charm som jag faller för direkt. I min tröstkasse fick tre malvor plats som fick hoppa ner i jorden i torparrabatten vid växthuset. Det fanns en liten plats som blev lite tom i rabatten så där fick de nya växterna hoppa ner.
Men sådär kommer jag också vara, och när jag ser barn jag tycker är för små får cykla själv till skolan så känner jag hur ska jag fixa att acceptera det då hon är i den åldern