Fullt upp och full rulle

Copyright 2026 All rights reserved

Hej

Nu är vi återigen framme vid söndag och lilla jag ska sammanfatta en vecka som snurrat i en rasande fart. En sak är helt klart säkert och det är att jag lever ett snabbt och händelserikt liv. Me like på det. Nog för att december brukar vara en månad med allt och lite till men maj tar nog ändå den medaljen. När ska vi ligga och lata oss på soffan kan man klura på. Vi satt igår när vi var ute och åt och försökte reda ut maj och juni fram till midsommar. En sak som är sant är att det är både fullt upp och full rulle.

Fullt upp och full rulle

När bloggen är en form av dagbok för mig själv eller framför allt blivit bör jag när det är för långt mellan inläggen börja från början, eller hur ska jag tänka. I måndags efter jobbet mötte jag upp Peter för att gå på en förhandsvisning av ”Saltstigen” på bio. Saltstigen är en sann och livsbejakande berättelse som fyllt hundratusentals läsare med hopp och styrka sägs det. Saltstigen är en reseskildring.  Allt som kan hända händer. Tältet översvämmas, vattnet tar slut mitt i värmeböljan men i grund och botten landar filmen / boken i en livshändelse där paret förlorar allt de äger och blir nästintill tvungna att ge sig iväg. Fantastisk film som verkligen berörde både mig och Peter.

Efter bion gick vi hem och gick upp till vattentornet och kikade på solnedgången. Älskar att våra dagar är så fyllda av glädje och tid tillsammans.

När barns perspektiv får styra

Veckan på jobbet har funkat mer än bra. En kollega blev sjuk men vi två som blev kvar eller vad man säger har haft helt magiska dagar med våra barn. Härligt att jobba när kollegorna och jag tänker lika kring de viktigaste frågorna. Det räcker inte att inkludera barnen i de redan formulerade ramarna. Utan måste våga flytta startpunkten från våra planer till deras erfarenhetsvärldar. Från det som pedagoger ofta landar i ska fungera till det som faktiskt upplevs.

 

Charmigt ställe jag hittade att ha min rast på. Jag hamnade i en odlarpark Odla ihop Tanto nere i Tantolunden med höbalar och spännande odlarprojekt överallt. Så mycket inspiration och glädje den korta stunden jag satt där.

Toastskagen och AW i Spånga

När det äntligen blev fredag och dags att gå hem gick jag med lätta steg. Tog tåget hem till huset i Barkarby med podd i lurarna. Tänk vilken himla tur vi har som både har en takvåning i Vasastan och ett hus med en härlig trädgård. En vacker dag framöver är vår tanke att vi ska skaffa ett landställe vid vatten istället för huset. Så tänker vi – hoppla hoppla men så himla rätt.

Hemma i huset sken solen och jag bjöds på toastskagen. Bara därför att tog vi en promis till The Caledonian Inn i Spånga och tog vår fredags aw. Där vi satt och hade det bara bäst och pratade om dit och datt  – högt och lågt som vi alltid gör. Himla mysigt faktiskt. Vi hade en himla tur som fick skjuts hem då Emil och hans flickvän kom och hämtade oss. Somliga har tur de lite som vi hade.

 

Sovmorgon ska det vara på lördagar

På lördagar ska det bara vara sovmorgon eller åtminstone lata sig länge och väl i sängen innan man behagar att kliva upp. Gärna äta frukost i sängen och kanske somna om en stund. Håller ni med mig? Hur som haver vi fick väl en lite slö morgon i alla fall innan vi åkte mot Pettson för att gå en runda med honom. Marre jobbade och Celin är nyopererad och kan inte gå med allas vår älskling.

Det blev inga bilder på farmors älskling denna gången men kanske idag när det är dags för en runda igen med Pettson.

Loppis på hela gatan

Väl hemma på Haga igen var det loppis på hela vår gata i stan. Marcel cyklade förbi och vi gick ett varv med honom innan han cyklade hemåt. Tyvärr gick inte Marres fynd till Celin hem. Men men vad är en bal på slottet. Tanken var god och det är ju det viktigaste.

Rut och Rune barnkläder fastnade jag för. Hade Tilda varit liten hade hon garanterat kommit till förskolan på måndag i en klänning från dem. Helt magiska kläder.

Indiskt och franskt

Det blir långt nu jag är medveten om det men snart är det klart. Middag på Lumbini en indisk restaurang hemma i Vasastan fick stå för kvällens middag. Helt klart ett ställe vi kommer beska igen. Snygg inredning, fräsch och bra mat och mycket gäster vilket ofta vittnar om att ett ställe har bra kvalitet.

Sakta vi gick genom stan det är inte bara en rad i en låt för mig längre utan det är så det blivit. Efter en riktigt bra middag strosade vi hemåt och hamnade på en av våra pärlor Bistrot Paname på vår gata. Vilka är en genuin fransk familjär kvarterskrog. Vill man äta franskt och bli serverad av fransmän så ska ni verkligen besöka dem. Vi är lite sålda på dem och deras sköna stämning därför slinker vi ofta in bara däröfr att.