Foto: Copyright 2024 All rights reserved
Hej
Helt galet att jag bara för någon vecka sedan gick till jobbet i tjocka dunkappan. Och nu skiter jag i jacka överhuvudtaget och slänger lite lätt ner en kofta i väska att om i fall att. Kjoldag igen och glasskiosken öppnar äntligen på bakfickan. Då är det sommar på allvar likaså när utebaren öppnar på Värdshuset.
Kjoldag igen och glasskiosken öppnar
Bara för att jag kan och vill såklart blev det kjol igen på jobbet. Det känns nästan lite lyxigt att kunna ha på sig lite vad jag känner för på jobbet. Den funkar liksom inte på förskolan som det gör i skolan.
Glasskiosken öppnar idag
Solens strålar skapade både pilar och kors på den lilla biten över gräsmattan när jag genade fram till Långbro Bakficka. Naturen är magi men det vet vi alla redan allt handlar bara om att öppna våra ögon och vara i nuet så vi faktiskt ser.
Jag läste på insta på rasten idag att det är just idag som glasskiosken öppnar med sin mjukglass. Äntligen säger jag bara bara. Nästa vecka blir det besök i den med kollegorna på rasten bokade vi in idag.
Fina vackra skola hade jag varit barn hade jag gärna gått i denna vackra byggnad med all dess historia. Den moderna sinnessjukvården. Det första spadtaget för Långbro sjukhus togs 1907 och byggnationen pågick under tre år. Redan 1902 hade Stockholms stad beslutat köpa ett lämpligt markområde för att uppföra ett nytt sinnessjukhus. Man fann en naturskön plats i södra delen av Stockholm.
Några säger att det spökar i lokalerna men ännu har jag inte märkt något av det. Inte heller har jag känt av några andar jag som kan sånt om jag öppnar den kanalen. Men å andra sidan har jag nog alla de stängda för nu är jag ju här som lärare i f-klassen.
Rast ute i gröngräset då är det sommar som jag längtat efter den i år.
Glass är ju det allra bästa. Kan nog sitta en del i de väggarna. Psykvården var helt klart på en annan nivå då och så mycket lidande.
Naturen är verkligen magisk! Det märks att sommaren är på gång.
Spännande med sjukhuset, hade jag gått där hade jag bara blivit sugen på att skriva en skräckroman om stället.
Det är ju så fint där!
Spännande det där med spöken. På vår träff på Öland hade vi ett medium i en av husbilarna, som vi inte visste om förrän hon satte sej brevid mej och beskrev min bästa kompis i detalj. Jag ställde några kontrollfrågor som hon svarade på klockrent, de som satt vid bordet tappade hakan totalt. Så himla roligt när tvivlande människor överbevisas 🙂