Jag var bara tvungen att gå.

Hej.

Jag var bara tvungen att gå ut och gå innan middagen. Inte bara för att vi bara hade en bil hemma – ett barn skulle på träning och ett annat skulle hämtas. Vinstlotten drog jag, Wille åkte och lämnade Marcel på träningen och kvar återstod att gå och möta Tilda.

Kameran runt halsen och gå.

Vilket bra drag för mig. Idag har jag varit så splittrad, tankarna har åkt flipperspel i skallen. Jag vet varför och det är inte så konstigt alls, imorgon väntar ett möte på Brageé med min chef från Praktiska. Det gör ont ut i varenda cell när jag tänker på vad som komma skall. Jobbigast är att jag har inga svar vilket jag tror att jobbet önskar. Skönt att Brageé är med mig och säger att jag inte ska ha några svar alls för ingen vet. Vi ska bara lyssna på hur Praktiska tänker och ta det därifrån. Jag är livrädd att jag inte hinner med eller orka tänka. Vill inte alls ramla ihop – jag vill kunna stå på båda benen och stå upp för mig själv, precis som jag alltid gjorde förr. Men nu är det andra tider och jag har äntligen säger några blivit den sårbara Kamilla som jag innerst inne är.

Hur som helst – Kameran fick jobba.

Promis nästan längst ut vid Uttran sjön för att möta dottern som varit hos en av hennes vänner var en bra kick för mig. Jag var bara tvungen att gå. Skönt ändå när jag hittat var och på vilka sätt jag kan skingra tankarna och få ny energi. Att fota och promenera är två av mina säkra kort.

Tack för denna mysiga stunden älskade dotter.

♥ Love you hjärtat ♥

Kramis.