Så nära får ingen gå tydligen.

Hej Hej.

Idag är jag tillbaka igen, igår kände jag att jag var tvungen att ta en dag off med bloggen. De sista dagarna har bloggen känts som en press för mig jag ville ha den aktiv men varken tiden, lusten eller jag hann med så igår blev det tomt.

Så nära får ingen gå tydligen.

Det hände en lite konstig grej när jag kom tillbaka från min promis i skogen igår. Familjen som bor i ena villan längst upp på en väg vid ingången till skogsstigen på en gata bredvid min höll på i sin trädgård och göra ordning för vintern. Ute på gatan precis vid plattgången in till sin trädgård stod en skottkärra parkerad full med överbliven frukt.

Där såg jag hobbyfotografen en fin bild och gick lite närmre och tog en bild. Ingen syntes till i trädgården eller ens kring huset. Såg jag tog en bild. När jag fick tanken att ta en till från sidan kom någon kvinna ut från huset. Någon som jag aldrig sett tidigare och sa bestämt som Prussiluskan att jag minsann inte fick fota deras skottkärra.

Jag fann mig snabbt och sa att det var ju tråkigt för den var så vacker. Det hjälpte inte för henne. Sist berättade jag att eftersom den står på gatan och det bara är skottkärran på bilden får jag visst det enligt PUL osv. Jag erbjöd mig till och med att visa bilden jag tagit men det var hon inte intresserad av. Då blev hon som förbytt och sa att ja just det dessa lagar och trams. – Vill du inte fota mig? sa hon medan tog ut sin tofs och rufsade till håret. Hmm vilken skum person!!! Grejen är den att man ofta känner när någon tramsar eller är seriös. Seriös var vad jag tror att hon var. Hur som helst kände jag mig som ett riktigt fån och tänker inte gå den vägen in eller ut ur skogen flera gånger. Jag tänker ta min vanliga väg på min gatan….så är det och fota  grenar i skogen som snällt ställer upp på bild.