Inom loppet på fem minuter…

Hej.

Idag hände något som jag nästan tycker är osannolikt. Jag går ju som ni redan känner till redan ofta mina promenader i skogen. Längs stigen idag mötte jag först en snok som ringlade precis framför mina fötter. Orm eller inte men de är läskiga tycker jag. Snoken fick mig att stanna till för jag vågade varken kliva eller hoppa över den. Chansen på att den skulle komma ännu närmre mig kändes för stark. Till slut ringlade den in i skogen. Skönt tänkte jag och gick vidare. Inte långt därefter mötte jag nästa snok på min väg. Det kände lite osannolikt att inom loppet på fem minuter kanske möta ännu en snok. Denna vågade jag fota som bevis.

Vad hände egentligen under dagens promis?

Den frågan ställde jag mig också och även nu i skrivandet stund. Att jag tror på andlig närvaro, har en bror som är medial och själv ibland känt och känner av liknande vibbar blev skraj och berörd idag. Inte nog med att jag mötte två snokar så höll jag på att trampa på ett par fint ihopvikta glasögon som låg mitt på spåret. Precis när jag satte mig ner för att ta upp dem kom en iskall känsla i hela kroppen trots att det var hur varmt som helst och jag var klädd i alldeles för varma kläder. Lite smått obehagligt var det allt.

Jag som oftast brukar sätta mig på en och samma plats i skogen hoppade den idag och tog fram min lilla kaffetermos på en bänk längs spåret. Allt för att vara på säkra sidan. På bänken kunde jag inte låta bli att googla runt på vad snokar betyder i den andliga världen. Enligt flera andliga spå sidor stod det följande ”Snoken vill säga att du ska acceptera din egen sanning, för du bär på sanningen själv. Snoken säger också att acceptera dig själv, så som du är. Ifrågasätt dig inte i det du redan vet.”

Vad betyder det?

Det kändes nästan som jag ville säga, prata klarspråk för jag är inte så smart. Men vem vet jag kanske får ett bättre svar snart. Hur som helst så växer det fortfarande blåklockor längs spåret i skogen. Det är ju också lite magi i sig. Heja dig lilla vackra blåklocka.