Trädgårdsgatan – Minne för livet.

Hej.

Bara för att hitta på något igår så bestämde vi eller jag att T och jag skulle gå på bio här hemma på Tumbascenen. Filmen som visades var Trädgårdsgatan. En svensk film där dessutom en klasskamrats dotter från BU – barnskötarutbildningstiden tiden spelar ev av barnrollerna.

Trädgårdsgatan – Minne för livet.

Ibland är det viktigt med att kolla upp lite innan vilken film man ska se. Särskilt när åldersgränsen var 15 år som blir 11år med målsman. Eftersom jag aldrig varit på bio på Tumbascenen och biljetter endast kunde köpas på plats var vi tidiga. Först till och med, länge trodde vi båda två att det bara skulle bli vi två på bion. Tills slut var vi 11 besökare.

Varför ett minne för livet?

Filmen handlar om ”Elin och Erik träffas efter många år och minns tillbaka på hur de tillbringade en sommar tillsammans som barn. Då satt de tillsammans i baksätet med varsin missbrukande förälder i framsätet. Det var en vacker sommar när solen sken och sädesfälten vajande. De två barnen knöt ett skört vänskapsband samtidigt som de vuxnas relation stormade fram och tillbaka”. Filmen skildrar de båda barnens sätt att uppleva den uppväxt som de hade tillsammans på ett naket och stundtals brutalt sätt. Flera av sexscenerna är råa och smutsiga även om de syns i bild alla gånger så hörs de och finns med i scenen just där och då.

Om jag säger att sexscenerna var lite osmakliga för mig som är så gammal som jag är så kan ni ju tänka er hur de var för T. Vilket resulterade i att jag bad Tilda spela på mobilen med lurar i öronen stundtals. Efter en stund började vi fnissa och prata om hur vi skulle få ut henne från bion utan att någon skulle fråga eller fundera på om denna film var lämplig för henne. Ett förslag vi hade var att hon skulle sätta mina svarta solbrillor på när vi gick ut. Tills slut kom vi fram till att vi skulle vara ärliga och säga som det var att jag var kompis med Nike som spelar Elins mamma och vi ville se Nike spela. Det var ju förstås och är en sanning.

Omdöme.

Filmen har en sorglig och nästan bisarr historia som ger en klumpkänsla i magen. Skådespeleriet är fantastiskt. Dock kan jag tycka att filmen står och maler och stannar i sina spår hela tiden. Kanske finns en tanke som kan vara att det är svårt att komma ur gamla sina missbruk både som missbrukare och medberoende.

Hur som helst av mig får filmen 3. Tilda är strängare och säger knappt 2. Denna filmhändelse kommer alltid finnas kvar i mig med ett glatt leende på läpparna. När Tilda spelar på mobilen och jag skrattar så tyst jag bara kunde över hela situationen.