Gör som havet – Våga.

Hej.

Är det något som fascinerar mig så är det havet. Stora brusande vågor som kommer mot stranden eller alldeles lugnt och stilla. Samtidigt som havet och vatten är något som jag har respekt för. Det skrämmer stundom det ger ett lugn. Varför är det så?

Känslor är lite som havet – Vi kan inte stoppa dem från att komma. Däremot kan vi välja vilka vi väljer att surfa på. Att våga visa känslor är inte alltid så lätt, jag vet att det är så. Sista åren har jag mer och mer satt på mitt SMILEFACE när jag inte orkade eller vågade visa hur jag känt. Jag var livrädd för att bli nedtryckt ännu mer var och utåt var jag tvungen att vara stark för att fungera. Det SMILEFACET har räddat mig så många gånger när jag inte varken orkat eller vågat avslöja mig. Det var först när psykoterapeuten som jag började gå till för något år sedan såg i ögonen hur jag egentligen mådde som min resa började. Jag måste våga – våga surfa med i de bra vågorna.

Lättare sagt än gjort. Hur gör man då? Min resa har börjat och går framåt även om de stigar jag väljer ibland kan vara snåriga så går jag framåt. Det går långsamt och gör  ibland ont för jag stöter på vassa taggar. Viktigast är att jag vågar och går framåt även om det går i snigelfart ibland.

”Att våga är att förlora fotfästet en stund – Att inte våga är att förlora sig själv.”

Soren Kierkegaard