Så nära men så långt borta…

Hej.

Hoppas att ni har haft en bra onsdag hittills idag. Onsdagar innebär ledig dag från rehab för min del. Tur för mig för jag känner mig seg i både kropp och själ idag. Tack till er alla som visat stöd i mitt tokiga beslut igår när jag drog från den inbokade fotbehandlingen.

Ta dagen som den kommer…

Lite så har min dag varit än så länge. Planerat var att gå ner till centrum och ta en fika med Sanna som är hemma med sitt brutna finger. Det är farligt att bli för aktiv i sina barns idrottande tydligen. Stackars Sanna skulle bara vara lite snäll mamma och passa lite med dottern och hennes lagkompisar innan deras träning började. Handbollar är stenhårda och kommer i världens fart. Hua hua tur att våra barn valde andra idrotter som säkert i sin tur är minst lika farliga.

På Spaaks blev det kaffe och en lång mysig pratstund om både dit och dat. Vi smet även in på Hemtex och shoppade servetter på super rean. Tre förpackningar servetter för 24 kr var ett mer än bra köp tycker jag allt. Även om en av dem är julservetter är jag nöjd.

Så nära men så långt borta…

Ända sedan jag blev sjukskriven för utmattning har jag haft svårt att tänka på jobbet eller ens tänka tanken att åka dit och ta en fika. Jag vet inte varför – det har bara inte känts rätt. Förmodligen handlar det om den berömda skulden och skammen igen. Att jag blev sjuk för att arbetssituationen och kombon med mitt privatliv inte funkade längre. Bägaren tippade över eller kannans vatten tog slut så var det.

Idag på Spaaks stötte jag på en av mina fina kollegor som var där och lunchade med en nära vän. Genast kom både tankar och känslorna tillbaka som ett slag i skallen. Mycket var sig likt och kollegor kom och gick precis som förr när jag var där enligt kollegan. Tankarna kom så nära men känslan för mitt arbete var så långt borta att jag inte kunde ta på den längre. Det kanske är som rehab säger att jag öppnat mina burkar och släppt ut fjärilarna. Fjärilarna som flyger runt runt mig just nu men inte hittat sina riktningar eller nya mål riktigt ännu. Promisen hem från centrum gick lugnt. Jag försökte samla mina tankar och säga stopp till dem jag inte ville tänka just nu. Så nära men samtidigt så långt borta

Många Kramar från mig.