Vad är okej och inte på nätet?

Hej.

För mig och många med mig är det en självklarhet att man beter sig lika mot sina medmänniskor på nätet som man gör utanför datorskärmens värld. Så är det inte för alla. Det har jag både läst om och nu själv fått ta del av. Det är en gåta hur man rent av törs. Hur har man mage att skriva saker när ingen vet vem man är eller när man inte behöver  konfronteras med mottagaren av personens skrivna ord.

Vad är okej och inte på nätet?

Nu är min historia långt ifrån så stor eller allvarlig som de hemskheter som flera större bloggprofiler råkat ur för men min historia har känts i mitt hjärta likväl de trakasserier som många andra fått utstå.

En av de stora anledningarna till att jag byte från blogspot till wordpress handlade om att jag ville kunna spåra vem som skrivit inlägg om något skulle uppstå. I den vevan började jag få problem med en bekant som jag träffade under en semester resa och därefter blev vän med på Facebook. Vi pratade lite under resan då dennes pojkvän hade sitt barn med sig på resan vilken vår dotter lekte lite med.

Från början var allt normalt. Hen ställde frågor som var relevanta att ställa utifrån hur väl vi kände varandra. I höstas började hen skicka meddelande till mig via facebook om vad som skrevs på min blogg, Till en början var det som vilka frågor eller påståenden som helst till att i slutet innan det blev block från min sida bli mer kränkande om mig, min sjukdom, min familj, min livsstil och om bloggen.

Det är klart att vi bloggare helst ser positiva kommentarer och åsikter på våra medier men de negativa hör också till. På så sätt kan de interaktiva medierna växa och utvecklas – så även min blogg. Det är inte det att vi inte släpper igenom negativa kommentarer för det gör nog de allra flesta men när kommentarerna, meddelanden och inlägget blir direkt kränkande eller påhopp är det inte alls okej. Vad anser ni andra?

Privat eller personlig?.

Det är en viss skillnad på att vara privat eller personlig, håller ni med mig? På min blogg vill jag gärna vara personlig och skriver om mig själv och mina dagar genom kameran. Då blir man personlig men inte privat – lätt som en plätt…eller hut?

Privat eller personlig?

”Tror du skulle må bättre att tagga ned o strunta i bloggning, vem läser o varför? Förstår att du inte orkar arbeta då.Ta bort flera måsten o konsumtion, då hittar du lugnet. Inte svårare än så o man skapar ju sitt liv själv?”

”Det blir konstigt när du skriver om dina hemliga drömmar. Jag tolkat det som Att du är jättetrött på ditt liv i familj. Undrar vad de tänker när om de läser bloggen tänker jag?”

”Fashinerande med er bloggare. Ni vill bara ha positiva kommentarer o det är ju bara andra bloggare som kommenterar med trista artiga rader för att du ska skriva lika trista tbx o gilla allt! Vad är meningen m en blogg? Ta åt dig allt du får. Jättebarnslig blogg o lantlig. Suck vad irri o varför slösar du tid på den istället för att ägna dig åt att jobba? Vetkar inte som du vill det..utbränd varför? För att du fokuserar på konsumtion, du är inte Bianca wahlgren som f ö är en till onödig bloggare. Förstår ni mår dåligt.”

Hela denna konversationen började med att personen ifråga ville tipsa mig om jag göra sköldskörtelprov eftersom de problemen som uppstår med den sjukdomen är relativt lika med utmattning. Jag har gjort test för det vid två tillfällen och inga problem alls med min skölldkörtel. Därefter kom diagnosen utmattningssyndrom. Jag förklarade för personen ifråga att sådana prov gjorts med negativt resultat. Min sjukdom heter Utmattningssyndrom. Efter denna trista och tråkiga konversation valde jag att blockera personen på Facebook. I samma veva kom även en rad liknande kommentarer på min gamla blogg (tyvärr har jag raderat de kommentarerna) som inte gick spåra. Där och då valde jag att flytta till WordPress. På WordPress kan man se både IP nummer och mailadress på respektive inlägg vilket känns tryckt.

Därefter har det varit lugnt en tid tills för någon dag sedan då de dök ner en kommentar som jag behövde modifiera. Från en så kallad ”Ninni” som ville säga så här till mig:

”

Vissa saker känns extra i hjärtat.

Inte för att kommentaren är så hemsk egentligen men denna personen heter inte alls Ninni utan …. och är samma person som ovan.  Du vet …. jag har sett både din mail och din IP som kopplas till dig. Tack Word Press. …. som jag träffade under några tillfällen på en resa till samma ort. …. vet varför jag är så hängig hela tiden och varför jag inte jobbar. Jag behöver inte ens skriva det ännu en gång. Just därför känns det så pissigt när någon sparkar på någon som inte mår bra och anser att dennes sjukdom inte finns och så vidare. Hade det känts bättre om jag inte vetat om personen i verkliga livet?

Varför visar jag upp så mycket lycka?

Vad tror ni? Varför visar jag upp de stunder jag mår bra och gör saker som ger mig glädje och energi i livet? Eftersom bloggen även är en dagbok blivit för mig har det varit viktigt och även så heter min blogg” Kamillla Kamera – Mitt liv och Mina dagar genom kameran”. Allt är inte varken vitt eller svart utan en salig blandning av det mesta precis som för de flesta av oss vanliga dödliga. För att må bättre behöver jag små ljusglimtar av positiva upplevelser och inputs i livet just nu, kanske därför jag visar så mycket lycka.

Men om sanningen ska fram och man läser på min blogg så ser man att jag inte bara skriver och lycka och konsumtion som det läggs fram att jag gör. Jag skulle snarare säga att jag skriver om livet – Mitt Liv.

Varför läser ni  med elaka kommentarer bloggar?

Jag måste bara få fråga fast jag redan ställt frågan till personen ifråga här ovan – Varför läser du ens bloggarna som inte inte tyckte föll dig i smaken mer än en gång? Slöseri med tid kan jag tycka. Jag läser flera bloggar dagligen många som jag följer dagligen och även några nya. Om de nya jag läser inte känns intressanta för mig just nu återkommer jag inte såklart.

Det komiska är att de som ogillar en blogg allra mest är de som återkommer flest gånger. Varför? Vad får man för energi eller kickar av att läsa texter från någon som man inte gillar? Det är en gåta för mig. Hur kan man må bra som person av att ta del av texter från någon man inte gillar? Någonstans är det fel när personer tankar energi som i sin tur bara ger känslor av att inte alls tycka lika eller spy gala över. Jag fattar inte den grejen. Jag förstår inte att bara för att rullgardinen är nerdragen bakom skärmen och ingen ser vad jag gör vågar personer vara elaka, kritiserar och rent av hata los på saker som inte passar dem just nu. Så vad vill jag säga – Tyck gärna olika och berätta gärna det. Vi är alla olika och tycker och tänker på olika sätt.

”Våga stå för vad du säger, våga stå för vad du tycker och våga stå för vad du skriver”

Kram.

Kramis.