Hej.
Jag har en fundering som snurrat i skallen sedan igår. Den handlar om hur vida man ska bry sig, lägga sig i eller komma med bra tips till någon som inte just nu har det så lätt eller mår så bra. Ska man komma med tips? Självklart om personen ber om tips eller om man är så direkt insatt i den personens liv och situation annars tycker jag att det bara blir sååå fel. Här hittar ni ”10 saker du önskar att andra förstod när du drabbats av utmattningssyndrom”.
Visst vill vi hjälpa till och ge tips och råd så är ju de flesta av oss funtade. Men det blir också väldigt fel. Har tipsaren inte full insyn i den andres situation utan bara av det lilla denne sett eller hört målat upp en bild, blir det inte bra.
Ta det här med utmattningssyndrom till exempel. Vi är många nu som drabbats av den diagnosen. Tyvärr är det minst lika många som slänger sig med uttryck som utbränd eller att de går snart in i väggen. Självklart kan det kännas så för någon som stressar och inte mår bra just nu. Men eftersom utmattningssyndrom och utmattningsdepression är sjukdomar blir det så tokigt. Ingen går och säger till någon som fått magsår eller cancer vila dig en vecka eller ät åtta apelsiner om dagen det har jag hört är bra. Eller säger att : jag har en vän som fick cancer hon började med yoga eller började odla egna grönsaker det hjälpte. Så det jag vill komma fram till är att vi med dessa sjukdomar vill inte ha en massa klämkäcka tips om vi inte ber om dem vi har det nog med oss själva för att få ihop våra vardagar och liv. Nu var jag sträng och hård – jag vet men det är sanningen att tipsen ofta får oss att känna oss ännu mer nedstämda.
Sorry men det har blivit lite för många klämkäcka tips sista veckan.
Hörs snart igen.
Puss och Kram.
Så sant, ber om ursäkt om jag slängt mig med något klämkäckt tips, minns hur jag kände när jag var stressad och hade panikångest, känslan av hur man vill spy på allas ”lättsamma” tips… Förlåt för det i såna fall och ta hand om dig! <3 Kram
Ja, tänk så fel det kan bli i all välmening.
Stoooor kram till dig, fina Kamilla
Petra
Håller med! Tycker dock att vi som har drabbats av utmattningssyndrom är duktiga på att stötta varandra på ett lagom klämkäckt sätt. Ofta kanske det mest handlar om att få höra att någon annan förstår eller är i samma sits och få stöttning helt enkelt, snarare än massa råd. Råden tenderar ju snarare att också bara hopa sig till den hög av krav som en redan har på sig själv som högpresterande. Bra inlägg! Kram