Halloj.
Mår ni bra? Jag mår bra men är lite trött. Känner mig stressad över att jag snart börjar jobba igen. Jag är inte alls färdig med sommaren. Fast jag är ledig till den 10/8 så vet jag att dagarna fram tills dess kommer rusa fram. Vi har två födelsedagar i nästa vecka och nästa söndag firar vi Wille som blir 18 år i veckan. Vips så kommer den veckan vara borta sedan är det bara 3 dagar kvar. Hua Hua jag är inte alls redo….. Vilket låter helt galet med tanke på att jag varit ledig sedan innan midsommar men jag är ärlig redo är jag inte alls.
Självklart så blev det lite fel…
Dagens äventyr var att åka mot Ikea och köpa hem nya sängen till Marcel. Duktig som jag var hade jag laddat ner inköpslistan så det skulle gå smidigt för det är ju trots allt söndag vilket brukar vara galet på just Ikea. Allt gick så smidigt till Robert och William skulle lyfta ut madrassen från varuutlämningen…..Hur tänkte jag nu??? Jag som planerat för att hålla kvar några pengar i plånkan med tanke på att han redan fått hockeyprylar för galet mycket pengar. Fick snabbt tänka om och levla upp sängen några snäpp.
Fel fel fel...gör om och gör rätt. Tillbaka till varuhuset och lämna tillbaka sängbenen och köp ut även en sängram så funkar och blir sängen både finare och dyrare. Plus att plånboken blev ännu plattare. Oj oj oj vad han ska får bjuda sina gamla föräldrar på fina våningar lite överallt i världen när han blir mäklare eller hockeyproffs….. Fredrik Eklund du vill inte ta in en söt liten lärling redan nu som kommer träna hockey på all sin lediga tid redan idag? Ring mig då Fredrik så kommer vi fram till en bra plan.
Meninglösa foton.
Tar ni också meningslösa foton? Ni vet när man kommer åt kameran fast man inte vet om det. Jag tar ofta sådana tokbilder. Oftast kastar jag bort dem direkt och rycker på axlarna. Så vad tänkte jag med denna bilder kan man ju fråga sig.
Allt handlade om att våga.
Att som gymnast köra volter med handisättning på mark eller enbart på ett hårt gympa golv är inte kul. Särskilt inte bakåt då handlederna får lite stryk. Inom truppgymnastiken är det ovanligt att lagen kör fristående på fristående golv som AG gymnasterna gör. Våga lita på sin kunskap är en av de svåra bitarna inom gympan. Vågar jag – Kan jag? Även om både tränare och lagkompisar ser och säger att man kan måste man våga.
Idag vågade Tilda äntligen köra flickis utan att jag satt bredvid. Hela sommaren har hon kämpat med sig själv att våga. Äntligen vågade Tilda köra själv. Tror nog hon blev lite chockad av att hon faktiskt vågade när jag stod en bit ifrån. Så hela kvällen har hon slipat på att köra med raka ben och armar. Nu ikväll innan hon gick in var hon äntligen nöjd med utförandet. Tyvärr fick inte jag se de snygga. Blev lovad att få se dem imorgon när energin kommit tillbaka. De lyckliga ögonen och det stora smilet som Tilda gått runt med hela eftermiddagen och kvällen kommer jag minnas för alltid. Själv säger hon att hjärtat blivit lättare nu när hon vågar på riktigt utan någon bredvid sig.
Gullunge du är bara bäst💗💗💗.
Oh så typiskt att det vart fel och då också såklart dyrare, men du du har ju 2v kvar ledigt, men förstår det känns sådär då man vet det börjar närma sig, jag har jobbat 3v redan =D