Hej Hopp!
Alltså jag vet inte vad som hände igår kväll när jag satt på läktare i Pinnbackshallen och halv kikade på hockeymatchen. Jag satt ju där och frös och bloggade samtidigt som jag tittade på Flempans match mot Wings. Men när jag väl kom hem och bara skulle justera bilderna rätt som var tänkta till inlägget var allt borta. Suck!!! Vad less jag blev på mig själv när jag gör så. Så därför mina fina kom det inget på bloggen igår. Men det får bli en Back to yesterday…..
Back to yesterday…..
Först ut som de flesta dagar för mig nu för tiden var det jobb och en APL dag. Det innebar igår en himla massa ringande och trixande med elevernas APL platser. Jag kände mig nästan som en försäljare som sålde in elever till olika verksamheter. Super kul men lite svårt.
Det är tur för mig att jag har min lilla Lyckopenna med Trollis på som stöd i livet.
Andas och dagljus.
Tror på att det är viktigt att komma ut och både andas och få lappa lite dagsljus nu när allt är så mörkt och trist utomhus. Så jag snabbade på att äta upp min matlåda och gav mig ut i isgatan. Det är så attans halt utanför jobbet. Vet faktiskt inte hur många gånger jag snubblade till, men än så länge har jag hållit mig på benen. Jag har bestämt mig för att ta en rastbild varje dag bara för att jag ska komma ut en liten stund.
Gårdagens rastbild 1 och 2.
Vid skogsvägen upp till Willy´s ligger det hur mycket spännande byggmaterial som helst. Rena drömmen för att eventuellt använda sig av som byggsaker på förskolan. Tyckte dessa rören var ganska coola.
Min tid min stund.
Som sagt så satte jag mig på läktaren och nästan gömde mig i ett hörn för att få tänka en stund och bara få vara med mig själv. Så välbehövligt för lilla Mig. Matchen var kanske ingen höjdarmatch, jag såg alla mål utom ett utan att vara tok inne i matchen. Bästa för mig igår kväll var en koppkaffe och en delikatoboll. De är så jäkla goda alltså delikatobollarna.
Idag är det min lediga dag i veckan Onsdag och jag har redan varit hos Malin och gjort naglar.Men nu måste det bli lite lunch.
Ohh de där lyckotrollen minsann, hade man som barn, samlade på dem har jag för mig. Samt drygt då det blir så och allt försvinner