Hej alla Sötnosar.
Jag trodde jag redan klickat iväg detta inlägget men det kom väl som vanligt något emellan i mitt lilla liv. Så nu kommer först detta om min iskalla morgonpromenad.
—————–
Idag kändes det i luften att nu är snön inte långt borta. Läste i veckan att det även talas om att vi kommer få en varga vinter i år. Det vet jag inte riktigt om jag är så sugen på. Gärna massvis med vitt fin snö men iskallt få bli Nej tack.
Morgonpromenad i mina trakter.
Det var skönt att återigen snöra på mig springskor och ge mig ut på PW. Det var alldeles för länge sedan nu. Tiden räcker liksom inte till fast jag lovat mig både dyrt och heligt att hälsa och motion skulle ligga i framkant i mitt liv så brister det på grund av tidsbrist.
Tiden är ett ord som ställer så mycket krav och press på oss människor. Samtidigt som jag känner att tiden har en stor makt över allt i livet. En liten stund, ett år, snart, nu eller aldrig, när? Frågorna kan bli många när man talar om tiden och dess makt.
Knastret från löven som jag gick på hördes bitvis. Löven var så nära att de blivit frostiga som det går. Promisen var välbehövlig för både min kropp och själ. Det fanns liksom inga alternativ heller när jag min sockerråtta först åt frukost för att sedan mumsa vidare på cheesecaken från igår.
Tänk om jag hade haft snöbyxorna på mig då hade jag säkert kunnat gå minst dubbel så lång runda som jag gick. För hua hua vad jag ogillar att frysa.
Måste rusa. Vi hörs och ses.
Puss.
Men så härlig morgonpromenad, men ja kallt har det varit idag