Jag ska aldrig ta skit igen…

Hej.

Idag har jag haft en självstudie dag. Visst har jag varit duktig med både det ena och det andra. Typ äntligen är all tvätt fixad och det är nystädat lite överallt. Plus att jag skrivit och skrivit på en del ärenden. Tack och lov att jag känner mig så mycket klokare. Jag ska aldrig ta skit igen…..fasiken vad den låten är bra. Ibland får jag en sådan lust att ringa knäppskallar och spela upp den låten med Laleh i öronen på dem. Men ….det gör jag ju förstås inte.

Jag ska aldrig ta skit igen…

Jäklar vad jag sprang bra till den låten i somras när jag klurade på om jag skulle säga upp mig från mig tjänst som förskollärare. Det måste varit ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv för hua hua vad min arbetsplats sög musten ur mig och många med mig. Vet inte hur många pedagoger som kom och gick ut och in genom den dörren under tiden jag var anställd. Men det är säkert över 20 personer som arbetat där på länge eller kortare anställningar. När Laleh kom på Spotify idag under min promis kom alla känslorna tillbaka. Fy fasen alltså. Inte kan det vara meningen att förskolan och skolans personal som arbetar med det viktigaste vi har i samhället nämligen barnen ska behöva gå in i väggen för att resurserna är så knappa.

I mitt fall var det bristen på kompetenta utbildade kollegor, en alldeles för stor arbetsbörda med 23 barn födda 2013 ensam med outbildade vikarier samt en enorm sjukfrånvaro ibland kollegor och brist på vikarier som kastade mig rakt in i väggen. Till detta hör givetvis allt administrativt som nu ligger på förskolläraren. När skulle jag hinna med det när det i stort sett var omöjligt att gå på toaletten. Om jag överhuvudtaget skulle få ut någon rast så var jag tvungen att gå ut på en promis annars blev genast även lunchrasten ett arbetspass.

Nu säger jag inte att detta är unikt på min förskola för så är inte fallet. Överallt talas det om bristen på utbildade förskollärare och lärare. Jag vet att det är skit svårt att få tag på lärare till rätt plats. Det är inte många sökande till visa tjänster och då är det riktigt jäkla fel. Att arbeta som förskollärare tillsammans med andra kompetenta utbildade pedagoger är fantastiskt. Det finns inget annat yrke där de duktiga medarbetarna som tar ett barnperspektiv får så mycket kärlek som i förskolans värld. Det är underbart att få ta del av och vara en del av varje barns utveckling och lärande.

Men nu hinns inte det med längre. Sverige måste ändra trenden så att flera personer utbildar sig till lärare. Sverige måste tillföra pengar till både löner och resurser så att lärarna håller som människor och inte går sönder. Varje duktig lärare som lämnar sin tjänst är ett misslyckande för Sverige samtidigt som det är en sorg för varje lärare personligen som lämnar det yrke de en gång älskade. Ingen läkare skulle operera med outbildade sköterskor eller assistenter, ingen lämnar sin trasiga bil till någon utan utbildning, ingen vill lämna sina gamla föräldrar till någon som saknar utbildning. De flesta kommer säga självklart på dessa påståenden så VARFÖR kan vi då lämna det allra käraste vi har, våra barn till förskolor och skolor som saknar behörig personal.

Det är i dag en gåta får mig hur vi föräldrar bara finner oss i situationen för inte kan det väl vara så att vi inte bryr oss förrän det verkligen händer något riktigt galet i våra barns förskolor och skolor. Så mina vänner och alla ni andra – Sverige måste agera och det är nu. Alla lärare som finns där ute i vårt vackra land måste få kredd för vad de faktiskt gör. Lärare måste få en lön som visar på deras yrkesskicklighet och kompetens. Förskolorna och skolorna måste få resurser så att de bästa lärarna vill arbeta i just den skolan eller i den skolan. Lärarna gör ett hästjobb.

Jag ska aldrig ta skit igen…

Just därför valde jag att avsluta min anställning, aldrig ta skit igen varken i en sjuk förskola eller som person. Det viktigaste jag har är min hälsa utan den slutade jag fungera. Jag har lovat mig själv att aldrig mera hamna där jag hamnade.  Därför gick jag vidare i mitt liv mot nya mål och erfarenheter.

Men OJ!!!

Det var verkligen inte så här detta inlägget skulle bli alls. Jag skulle skriva om en skön promenad, nya mål och barnens skolfoto men detta blev något helt annat. Som sagt alla känslorna bara kom över mig och behövde tydligen även hamna här i bloggen, så det får helt enkelt bli så.