Hej på er.
Lite hockeytankar från hockeymamman.
Från liten till stor. Min lilla lilla målvakt från Tumba 01 tiden.
TV-pucken hit och dit.
I min värld handlar inte det om TV-pucken. De flesta av spelarna som hoppas och kommer göra allt de kan är fortfarande bara 14 år gamla. För mig och säkert många med mig handlar det om en för tidig utslagning och alldeles för hetsande föräldrar. Tv-pucken är en fin tradition och hockeyfest för de som får vara med hela vägen fram. Långt ifrån alla får eller kan vara med på grund av bristande kunskaper.
Idag smäller det för Stockholm Syd spelarna, de har det första visa upp sig tillfället. Alla spelare är välkomna att komma och visa upp sig för de som ska leda Stockholm Syd laget. Så bra att alla har samma förutsättningar. Här kommer en fråga som många föräldrar och spelare ställt sig de närmsta dagarna – ”Har alla samma förutsättningar?”. Men nog om det nu.
Vara en god förebild.
Kära föräldrar och vårdnadshavare. Hur är vi goda förebilder mot våra barn och nu i detta ärende hockeyspelare? Jag erkänner, jag är själv mamma till en målvakt i ett av Stockholm bästa hockey lag i U15. Jag tycker att Flemingsberg är ett av de bästa lagen. Jag hejar på dem i vått och torrt för att jag är mamma till en av lagets målvakter.
Självklart vill jag att min son och hans lag ska vinna. Självklart vill jag att min son ska spela i Tv-pucken, ta plats i JVM-laget och spela i NHL om han vill. Självklart vill jag att min son ska få vara den han är och göra det som är bäst för honom idag, imorgon och i hans liv. Frågan är bara, Vad vill min son?
I dessa dagar pratas det om Tv – pucken hemma vid matborden, i bilarna som skjutsar våra spelare och i soffan med borden fulla med lördagsgott. Nästa fråga är, vem eller vilka pratar? Jag kan lova er att det är vi föräldrar som alldeles för många gånger pratar om alla tips vi kan förmedla för att just ens egen son ska få plats i Stockholm Syd. Jag erkänner, jag har också pratat.
Hur är vi goda förebilder för våra spelare? Svaret är för mig kärlek, närvaro och en distans till spelarnas idrott. Jag var aldrig någon hockeyspelare och jag som förälder kan aldrig förverkliga mig själv och mina försvunna drömmar genom mina barn. Barn behöver trygghet, låt det vara grunden. Många barn vågar inte misslyckas på grund av oss föräldrar. I själva verket är det då vi föräldrar som misslyckats när våra barn inte vågar vara dem själva för att vi har satt upp deras mål och livsresa.
Ont i magen.
Stockholm har hur många hockeylag som helst och massvis med spelare i U15 serierna. I Stockholm finns det spelare på alla nivåer. Lagen i högsta serien spelar hockey på kanske högsta nivå man kan i Sverige 2016. De spelarna har drömmar och egna personliga mål i livet på alla plan inte bara hockeymål. Nivåindelning är bra eftersom det ger utveckling på den nivå barnen befinner sig tycker jag. Men föräldrar, min son vet vilken nivå han är på, din son vet sin nivå. Jag tror jag vet var min son befinner sig. Vet du var din son befinner sig? Min och din son vet säkert innerst inne var han befinner sig och vad som krävs för att ta en av platserna i Tv – pucken som vi nu pratar om. Eller vad som krävs för de olika serierna, lagen och NHL om så vill.
Jag har under de senaste dagarna dragits med i snacket kring Tv – pucken och fått ont i magen. Ont i magen av allt snack kring denna hockeyfest. Sitter nu i soffan och skulle bara vilja skicka all kärlek jag kan till alla fina hockeyspelare i Trångsund idag. Föräldrar och spelare har pratat, listat och drömt om att få komma med i laget. Jag och sonen har också pratat. Herre Gud!!! Vad fel! Men samtidigt så rätt, eller? Jag har försökt förmedla att allt inte handlar om Tv- pucken. Livet går upp och ner så även ens idrottskarriär, yrkesliv samt privatliv.
” Killar det är inte nu ni ska vara bäst det flera år fram tills dess”. Allt är möjligt.
Om jag får välja skickar jag hela Flemingsberg till Stockholm Syd för ni är så bra allihopa. Skämt och sido, så kommer det självklart inte bli men jag önskar att det skulle kunna bli så. Egentligen så vet jag inte om detta inlägg ens kommer att bli publicerat eller inte. Men jag vet vad jag egentligen vill säga:
· Tagga ner lite som föräldrar. Det är trots allt era söner som är hockeyspelare och inte vi.
· Glöm inte bort våra barn när de som mest behöver oss som mest.
· Försköna inte sanningen genom att säga att skridskorna måste varit felslipade, för dåliga lagkompisar, eller att de som bestämmer är korkade som valde någon annan före våra favoriter.
· Hockeylivet är inte kört om sönerna / spelarna inte blir utvalda denna gången. Det går alltid flera tåg även om de har längre omvägar.
”M” jag älskar dig lika mycket idag, igår och imorgon.
För mig kommer du alltid vara min Lillprins.
Min egna hockeymålis.
/Din mamma.
Kommentera