Igår kväll när jag gick till föräldramötet i Tildas klass såg jag när en mopedist körde över en orm som blev skadade. Livrädd smög jag förbi med Susanne i örat för att inte bli uppäten av den otäcka ormen som kämpade och rörde huvudet upp och ner.
Fy vad de är otäcka!!
Imorse var den dock så mycket plattare och dödare om man nu kan bli mer död än död.
Tilda och jag stannade och vågade titta närmare på den.
Fy vad de är skrämmande!!
Från det otäcka till det vackra och magiska som fanns mitt över gatan.
Vår förunderlig värld!!!
Nu får jag vänta och se vad denna dag har att erbjuda. Hoppas att Marcel mår bättre när han vaknar!!!
Kommentera